Jag tycker om att sortera, vilket förstås leder till att man har ”hemmets egen lilla soptipp” inomhus. Det positiva är dock att man inte sätter sig i bilen och kör iväg så fort man har en påse av något om ska återvinnas för då är det väl knappast någon miljövinst.
Igår gjorde jag en resa till återvinningen med egna och en släktings återvinningsprodukter; det blev en full släpkärra alltsomallt.
Nu ska jag presentera mitt ärende: Varför i [lämpligt kraftuttryck] måste det vara så små öppningar på containrarna?
Med stor möda kan man trassla in en vanlig yoghurthink (om man trampar på den först). Jag lämnar ALDRIG något utanför containrarna men jag antar att de små öppningarna är ett skäl till att det ligger både plastdunkar och kartonger utanför. Igår hade jag också flera hundra barnmatsburkar som lagrats i väntan på transport. Det blir till att mata en och en i glascontainern!
Det bästa av allt var dock att pappersemballagecontainern hade lämnats olåst så att det gick att palla upp locket med en stor papplåda. Därefter gick det som en dans att bli av med en stor mängd papplådor och kassar fyllda med mindre askar.
Skulle man verkligen få mer ”skräp” i containrarna om det var lite större öppningar? Man skulle sannolikt få mindre utanför och det behöver ju inte vara öppningar som man kan promenera in genom.
Fotnot: Jag har blivit upplyst av Tidnings- och förpackningsinsamlingen att det handlar om Boverkets regler för öppningar i obevakade containrar. Men det gör ju inte sorteringen lättare precis.
Fotolänk: ”20111101_0290” (CC BY-NC-ND 2.0) by Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI)