Är Sverige alliansfritt eller inte?
Det är inte utan att man känner sig som Vilse Per i Hambes och Kennemarks Requiem när han utropar: ”Herre Gud, jag vet mig ingen råd! Jag ber dig nu, se en vilsen man allena med sin undran!”
De här raderna riktar visserligen en begäran om råd till ett högre väsen och det är väl inget fel i detta i fall Herren nu skulle ha tid att ägna sig åt försvarspolitik. Men kanske är det trots allt säkrare att rikta en sådan här fråga till personer som är mer direkt engagerade i försvarspolitiken.
Om man med ”allians” menar den nuvarande regimen, anförd av Moderaterna och deras ”hangarounds” kan man reda ut det själv och svaret blir förstås: Nej! Och man frestas att tillägga – inte ännu. Om man med ”allians” menar försvarsallians d.v.s. NATO är svaret inte glasklart och här behövs nog lite råd om man vill reda ut begreppen.
Visserligen är vi till formen ”alliansfria” men i praktiken tillhör vi väl ”västsidan” då vi bland annat tillåts att delta tillsammans med ”västmakterna” i övningar t.o.m. långt inne i de forna sovjetiska baltstaterna. ”Vi är med för att lära oss”, säger försvarsministern, genom NATO får vi tillgång till massor med information (konstigt vore det väl annars när USA basar med tanke på vad som framkommit på senaste tiden när det gäller informationsinhämtning!).”
Jag kan emellertid inte dra mig till minnes att vi deltagit i rysslandsledda övningar för att få tillgång till information om NATO? Här kan jag förstås ha misstagit mig och jag är givetvis öppen för korrigerande upplysningar i så fall.
Men är vi inte trots allt mera med i NATO än i än i det som tidigare utgjorde stommen i Warsawapakten även om vi är formellt alliansfria? Kanske är man heller inte så allena med sin undran i den här frågan?