Om inte professor Ove Sernhedes skrämmande skildring av den medvetna segregeringen i Göteborg (GP, fredag 5 september) får politikerna att vrida sig som maskar på en krok kan jag inte tolka detta som annat än att man bestämt sig för att tiga ihjäl denna process eller att den sker enligt planerna. Sernhedes artikel startar med en sk klassresa med buss, en sådan som man gjorde till Stockholms välbärgade områden för en tid sedan.
Passagerarna på resorna är i första hand efterkrigstidens barn som växt upp i ett samhälle där man upplevt en tro på en allt större likvärdighet, något som numera förbytts till dess motsats.
Idag är det resursstarka grupper som har övertagit utformningen av staden, ja hela samhället, och istället för på människors välfärd satsar man på att bygga ”varumärken” för att konkurrera med andra städer. Detta får sitt uttryck i dyrbara symbolbyggen som blir något man kan framhålla i jämförelse med andra.
Redan för flera decenniers sedan väckte det banbrytande reportaget ”Femmans spårvagn” starka reaktioner. Idag visar Sernhede att inkomstskillnaderna har ökat ännu mer mellan de välbärgade områdena och de utsatta.
Jag kan inte förstå detta på annat sätt än att denna utveckling är helt enligt planerna, att den sker med berått mod helt enkelt.