Läste i morse en fyndig krönika av Nils Funcke (äras den som äras bör) där han utgick från att en metafor om att det inte går att förena eld och vatten. Vi ser nog bilden framför oss hur det efter ett visst fräsande slocknar.
Denna bild användes som bakrund till ett resonemang om yttrandefrihet där vi har lagar som reglerar och naturligtvis också begränsar vad vad vi får lov att yttra, alltså i någon mening något som är oförenligt liksom eld och vatten.
Men var och en förstår nog att den totala friheten att göra eller säga vad man vill knappast låter sig förenas med ett fungerande samhälle. Därför har vi lagar som i bästa (och de flesta) fall gör att vi får ett utfall som är bättre än extremerna total frihet och totalt förbud.
Det är nu som föreningen av eld och vatten beskrivs med den kreativa metaforen ångmaskin. Genom att utnyttja vatten tillsammans med eld skapar vi ånga och utvinner därmed energi ur två till synes oförenliga ämnen.
Kanske skall vi förstå våra lagar på detta sätt; genom att låta den totala friheten (elden) begränsas av något (vattnet) skapar vi ett mervärde (ångan) som flexibelt kan användas för nyttiga ändamål.
Jag vet inte om skribenten själv hittat på metaforen men för mig fungerade den bra.