Låt oss ta det från början. Tvättmaskinen stoppade och uppvisade en sån där felkod som först måste tolkas med hjälp av manual. Inte oväntat var det stopp i pumpen, ett problem där man har en viss kunskap om vilka åtgärder som krävs. Här satt mycket riktigt en del främmande föremål som enkelt kunde avlägsnas. Hustrun drog igång maskineriet igen. De halvtvättade persedlarna fick gå ett varv till. Någon timme senare möttes jag av ett nytt nödrop.
Stopp igen!
Proceduren upprepades; tömning och demontering av pumpen. Lika rent där som när jag skruvade ihop senast. Felet måste finnas någon annan stans. Avlopps- (utlopps?)slangen måste det vara. Mycket riktigt, när jag lossat den från avlopps(!)systemet fann jag den igensatt av främmande föremål. Plockade bort dessa och blåste i den så att vattnet sprutade ut från den demonterade pumpen. Gott så! Fri väg. Nu närmar vi oss det oförlåtliga!
Alla vet att utgående vatten inte har mer tryck än att det kan ledas genom plastdetaljer. Jag monterar nu tillbaka slangen i avloppssystemet men får lite svårt att få kraft i nyporna inne vid väggen och tar – försiktigt tycker jag – min stora polygriptång, som jag tidigare lossat muttern med och drar några varv.
Pang, där går muttern i två delar!
Jag vet ju att sådana muttrar i plastmaterial alltid måste skruvas med handkraft enbart. Nu hade jag förmodligen fixat problemet med tvättmaskinen men samtidigt skapat mig ett nytt. Jag hade alltså klantat till det och skadat en mutter i plastmaterial efter att ha avhjälpt (visste jag inte då) ett dubbelstopp i tvättmaskinens vattentömning.
Min första tanke var hasta till antingen Jula eller Biltema, båda kan behändigt behändigt nås inom en kvart med bil. Nu hade jag dessvärre redan avsmakat en av mina hembryggda öl, vilket inte alls är ovanligt på fredag eftermiddag. Alkoholhalten är något oklar och dessutom var bilen tillfälligt vid den lokala livsmedelsbutiken. Min räddning blev då det lim, även kallat ”duttlim” (Biltemas Superglue) som jag lärde känna under mitt kajakbygge hos Petrus i Tranås.
Den misshandlade muttern hade lyckligtvis gått sönder ”på längden” (ungefär som en burk med lock). Snabbt limmade jag brottytorna och klämde till; några handskar hann jag inte få på så en del skinn limmades nog fast på muttern. Nu finns det ytterligare en komponent till detta lim, en activator, som man kan spreja på så att limmet härdar ögonblickligen. För säkerhets skull ”kapslade” jag in hela mutterns utsida med lim och sprejade på activatorn.
Efter ett tag putsade jag bort lite hårt lim med en avbitartång. Sen satte jag muttern på plats och drog, oändligt försiktigt. Med handkraft! Lite till, lite till…
Maskinen kördes sedan igång igen och fick arbeta under upprepade observationer. Inte en droppe läckage!