Enligt mitt sätt att tänka är formellt lärande resultatet (i bästa fall) av en planerad pedagogisk verksamhet där man på olika sätt kan avgöra/mäta om lärande skett. Man skulle också kunna säga att man vill mäta om objektet för den pedagogiska verksamheten HAR något som ”hen” inte hade innan. Jag tror också att det formella lärandet i huvudsak är instrumentellt eller opersonligt.
Informellt lärande förstår jag som sådant man ”lär sig” framförallt av egenintresse och erfarenhet och som inte nödvändigtvis kräver didaktisk verksamhet. Informellt lärande är personligt och ”snårigt”. Resultatet blir även här att man HAR något – ovisst vad – ofta svårmätbart men framförallt att man BLIR någon d.v.s att man förändras i någon mening.
Båda sorternas lärande är förstås viktigt; vissa saker kan man bara tillägna sig genom formell undervisning men det omvända gäller nog också att somligt (kanske det mesta) lär man informellt genom faktiska erfarenheter, försök och misslyckanden.