Etikett: floskler

Kategorier
miljö språk

Bilhandlarpoesi

Old cars in HDR by minds-eye, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License   by  minds-eye 
Åk från punkt A
Till punkt bättre!
När längtan blir för stark-
bejaka den.
Körglädje i full kontroll.
Maximal frihet ingår!
Kör den du också!
Alltid steget före.
Hållbarhet på väg.
Sticker ut.
Nu är den är här,
89-grammaren.
Äventyret kan börja!
Vår bästa tid är nu!
Vägen till storhet är ändlös!

När man gör en ”djuplodande” analys av denna text, grips man av energin, den starka framåtriktningen och visionen om en ändlös storhet. Det gränsar till det religiösa.

Mer i detalj kan man ana en pockande obetvinglig längtan att förflytta sig till något bättre. Även om friheten rent generellt är helt obegränsad – ja maximal – och djärvt före alla andra hela tiden, tappas aldrig kontrollen, som hela tiden är full.

Man inser att inget sker hasardartat, allt är hållbart och kontrollerat även om det är iögonfallande – sticker ut. Dock antyds någon form av äventyrlighet mot slutet och kanske anar man att det är just denna äventyrlighet som möjliggör en känsla av att man färdas mot ändlös storhet i ett berusande NU betecknat som den bästa av tider.

Rent formellt är detta orimmad vers utan någon särskild meter. Författaren (eller -arna) litar mer till det starka patos som finns i texten än till ett sofistikerat poetiskt hantverk. Verkets budskap bärs fram av ord med stark värdeladdning som till exempel: längtan, frihet, ändlös storhet och det politiskt korrekta hållbarhet.

Efterklokhet: Jag har insett i efterhand att själva ironin med min bilhandlarlyrik inte framgår för alla. Därför kommer här en läsansvisning: Hela ”dikten” består av hopsamlade fraser och floskler ur en bilaga i en dagstidning där ett stort antal bilfirmor presenterar i framförallt häftiga bilder men också texter avsedda att stimulera köplusten för det egna märket. Generellt appellerar sådana texter till mera diffusa känslor och önskningar. Jag tänkte alltså man kunde driva lite med de här reklamtexterna genom att skriva ihop en liten dikt och sedan göra en förment djupsinnig litterär analys av de floskulösa uttalandena. Ursäkta alla som redan från början förstod den här ironin och som nu fått läsarten skriven på näsan.
🙂
Kategorier
education politik samhälle skola språk

Kosmetiskt tal med floskelprägel

Teaching is...? by pipcleaves, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License   by  pipcleaves 

 

 

Mats Alvesson skriver i Pedagogiska Magasinet (Nr 1, februari, 2015) en av de intressantaste artiklar jag läst på länge där han ställer sig skeptisk till ”mantrat” att skolan ska använda sig av ett ”vetenskapligt förhållningssätt”.

Alvesson är kritisk på främst tre punkter:

  • den vetenskapliga kunskapen inom området är oftast osäker, ideologisk färgad och knappast generaliserbar
  • det är orealistiskt att förvänta sig att lärare ska förhålla sig vetenskapligt
  • i en skola med arbetsmiljö- och disciplinproblem är det inte alltid den vetenskapliga grunden som är central

 

Vilken vetenskaplig grund är det Skolverket tänker sig? undrar Alvesson. Han menar att det är avgörande huruvida skolans medarbetare har en gemensam stark tilltro till en viss uppfattning om vad en bra skola innebär. Konsekvensen av detta blir att man inte bör sätta sin tilltro till universella formler för hur den goda skolan ska vara utan att man bör tillåta och uppmuntra variation. Skolor kan vara framgångsrika på olika sätt utan att de följer ett visst recept.

Hur skapas då en sån god organisationskultur? Jo, genom ”selektiv rekrytering”, ett viss ”motstånd mot formalia och standardiseringsideal”, ett ”vardagsnära arbete med praktiken”, tryck att ”följa lokala normer” och en viss ”intolerans för avvikelser”.

Alvesson menar att kraven på likriktning är ett stort problem i skolvärlden och att man använder ett kosmetiskt tal. Floskelpräglade försök till samsyn (”värdegrund”) gör att skolor aldrig enas om kring något distinkt och genomtänkt.

En skola med bra resultat och tecken på trygghet och trivsel – säkerställda genom externa bedömningar (inte genom glädjebetyg!) – borde helt enkelt lämnas ifred, befrias från Skolinspektionens fokus på regelföljande istället för fortsatt utveckling.

Om en skola inte fungerar ska den naturligtvis få stöd, men man kan fråga sig, menar Alvesson, om undervisning på vetenskaplig grund/förhållningssätt inte i själva verket drar uppmärksamhet bort från arbetsmiljö- och disciplinproblem i skolan. Att lösa sådana problem handlar inte i första hand om att ta till sig forskningsrapporter.

Avslutningsvis skriver Alvesson att det stor risk att ”undervisning på vetenskaplig grund” blir ännu ett mantra och en from förhoppning.