Jag kör inte bil om det inte är nödvändigt. Detta är naturligtvis lätt att säga om man, dels bor i ett samhälle där ”allt” i prinicip finns inom cykelavstånd, och dels har rörelseförmågan i behåll. Jag äger förstås en bil som dessutom bara är drygt ett år gammal och detta skaver naturligtvis en hel del mot min föresats.
Med detta sagt tar jag oftast min gamla damcykel som står utanför husväggen när jag ska till affären, till posten, till apoteket eller till sonens familj. Ska jag till sjön tar jag kajaken i nosen och drar i väg på cykeln. Även mindre saker som små trappstegar, verktyg och mindre trädgårdsredskap transporteras med fördel med cykel.
En artikel – Cykelns tid kommer i LFT 30 sep 2015 av Björn Forsberg – inleds med att vi cyklister inte bör tveka eller visa svaghet i trafiken och jag tänkte på hur jag själv brukar reagera. Kommer jag från höger, visar jag normalt ingen tveksamhet utan cyklar på. Givetvis kollar jag så att bilisten har en rimlig möjlighet att stanna innan jag kör. Skulle det uppstå någon form av meningsskiljaktighet, har jag en replik redo:
”Gata från höger! Hur svårt kan det vara?”
Man kan givetvis inte förvänta sig att bilisten i det läget ska be om ursäkt och erkänna sitt misstag och därför tycker jag man kan kosta på sig och säga:
”Ja, du är arg nu och det kan vara svårt att ge mig rätt, men tänk på detta i lugn och ro när du kommer hem för om du kolliderar med ett fordon som kommer från höger kan få du betala självrisk på 5-6000 kr på din trafikförsäkring. Ha, en bra dag!”
Skribenten i artikeln reagerar mot att en journalist raljerat i sin tidning kring temat: ”Mosa en cyklist till frukost!” En sådan uppmaning till våld skulle väcka ramaskri om det inte gällde cyklister. När det gäller cyklister är skottpengar och hatjournalistik legitima, menar artikelskribenten. Antagligen kommer sådana uppmaningar att sporra en och annan bilförare att gasa på (även om cyklisten kommer från höger).
Trots att många politiker talar sig varma för ökat cyklande – känn på detta: Cykelstaden Borås! – är det i praktiken ”bilens trafikmaktordning” som gäller. Som exempel kan jag nämna att i det samhälle där jag bor verkar bilister aldrig ifrågasätta rätten att parkera på gång- och cykelbanan när parkeringen utan för idrottshallen är full.
Författaren förutspår trots allt en bilsnålare framtid även om det går långsamt med politikernas storslagna satsningar på olika slags ”förbifarter”.