Ondska?

Läste ett inlägg i söndags av Borås Tidnings kloke chefredaktör Stefan Eklund om att vi har en tendens att ge individualpsykologiska förklaringar till människors beteende. Detta skrevs förstås med anledning av den pågående rättegången i Norge mot Breivik. Eklund påminner oss om att vi bör söka förklaringar som inte är fokuserade på hur galen Breivik är utan istället fundera över vilket samhälle som har gett näring till Breiviks handlingar. Genom att att inte förlägga skulden till (enbbart) till gärningsmannens eventuella galenskap blir vi alla medskyldiga (om än inte personligen) till det som hänt.

Jag läser också en tidningsartikel av en anann klok person, Henning Mankell, där han skriver att ondska inte är en personlig egenskap. Ingen forskare skulle kommma på idén att försöka hitta genen för ondska. Även Mankell menar att det är omgivningsfaktorer som skapar ondskan. Han tar exempel från kriget på Balkan där vänner och bekanta kunde fås att skjuta varandra eller från Afrika där 12-åriga barnsoldater skjuter föräldrar och syskon. Inte är detta en följd av att de har en speciell genetisk utrustning som predisponerar för föräldra- och syskonmord.

Kanske är det trots allt så att det finns något i omgivningen som kan få en person att agera som Breivik.