Läser en artikel i Lärarnas tidning om den engelsk-amerikanske forskaren Andy Hargreaves där han ställer sig frågande till varför svenskt skolväsende hämtar influenser från ”fel” källor d.v.s. de anglosaxiska länderna USA och England då det visat sig att dessa länder med sin konkurrens, kontroll och provkultur är mindre framgångsrika än länder som Finland och Kanada där man inte har en sådan provkultur. Det finns ingen forskning, säger Hargreaves, som visar att prov och testningar leder ttill bättre resultat. Det man istället bör satsa är högt kvalificerade och självständiga lärare.
Hargreaves får frågan om varför man trots forskningen satsar på ”fel” saker i Sverige och han menar att det är helt av ideologiska skäl där man försöker införa ett marknadstänkande i skolan.
I sin senaste bok som som Hargreaves har skrivit tillsammans med Fullan, Professional Capital, Transforming Teaching in Every School lyfter man fram lärarens professionella kapital som avgörande för skolframgång. En lärares professionella kapital består av mänskligt, socialt och ett beslutskapital. Hargreaves menar att man kommer långt med mänskligt och socialt kapital. Beslutskapitalet är något som man bygger upp med hjälp av erfarenhet; det handlar om att kunna göra professionella bedömningar i svåra situationer. Han menar att det tar bortåt åtta års eller 10 000 timmars arbete att skaffa sig ett fungerande beslutskapital.
Hargreaves menar att han börjar se genomslag för sina idéer i både England och Kanada där man i allt högre grad frångått tester. Jag undrar när dessa idéer sipprar ner till vår ideologiskt präglade skolpolitik. Kommer högerregeringen och dess stödpartier att överge marknadstänkandet inom skolan om de får se överväldigande indikationer på attt det är fel väg?
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License