Hendrix

Den som har några år på nacken har haft möjligheten att se den oförliknelige Jimi Hendrix live. Händelsen blir än mer unik då man betänker att Hendrix avled på hösten samma år som den här konserten.  Jag minns mycket väl denna magiska kväll på Lisebergs stora scen. Vi hade skaffat biljetter (av enklare slag som jag minns det nu) och vi infann oss förstås i god tid.

Det gjorde emellertid inte kvällens huvudperson så det blev till att vänta någon timme, om jag minns rätt. Jag tror nästan att det snarare var regel än undan tag att de stora stjärnorna skulle komma försent på den tiden.

I alla fall så kom Jimi Hendrix omsider. Jag minns att han bad om ursäkt för förseningen och lovade att försöka gottgöra oss med musik. Jag kan lova att han gjorde detta!

Man hade inte så märkvärdig kamera på den tiden – en tysk Edixa – men jag hade ett litet billigt teleobjektiv så att jag kunde komma lite närmre; jag vill minnas att det var 135 mm. Eftersom vi hade ganska billiga biljetter stod vi på sidan av parketten och avståndet fram till scenen där vakter patrullerade ganska långt.

I ett obevakat ögonblick tog jag mig över avspärrningen in till parkettplatserna och nådde nästan ända fram till scenen med min kamera. Medan jag försökte hålla ett öga på vakterna, knäppte jag så många bilder jag någonsin kunde hinna innan jag i ögonvinkeln såg en vakt komma sättande. Lydigt återtog jag min plats vid sidan av parketten utan att något handgemäng behövde uppstå. Som tur var!

Det var svart/vit fotorgrafering som gällde och man skulle ha högkänslig film som man sedan pressade ytterligare i framkallningen. Blixt var förstås inte att tänka på på det avståndet. Desssutom tror jag inte att det var tillåtet att hålla på och blixtra ens om det hade varit möjligt.