Avhandling i all ära men nog är det snudd på jämförbar tillfredsställelse när man efter mer än tre timmars hårt arbete, endast avbrutet för köp av verkligt ”tunga doningar”, får genombrott i ett femtioårigt avloppsrör och både ser och hör den oljelika sörjan försvinna den avsedda vägen med något som låter som en suck av lättnad.
Återstår sen endast timmar av sanering både av aktören som antagit en nyans något påminnande om folken långt söderut och av själva omgivningen som förefaller dekorerad av någon experimentell konstnär med speciell förkärlek för svart svagt doftande färg oregelbundet utspridd över golv och väggar. Men det var det värt! ”Bare en blir arg så går de’!” som Emils pappa sa.