Idag läste jag ett inlägg med den titel jag valt till rubrik för detta inlägg. Det en en artikel om den bok, The price of inequality. How today’s divided society endangers our future, som skrivits av den amerikanske ekonomen Joseph E Stiglitz. Den handlar bla om hur informationsasymmetri påverkar marknaden. Stiglitz beskriver bla hur amerikanska banker lånade ut pengar till bostäder som de egentligen visste att köparna aldrig skulle kunna betala tillbaka. Låneinstituten fick däremot enorma summor i stöd, långt medan vad USA lägger ned för att stödja människor i behov av sociala insatser.
Den bild som de neoklassiska ekonomerna vill att vid skall omfatta är att marknadens köpare och säljare alltid vet bäst. Enligt den bilden misslyckas den fria marknaden bara i undantagsfall. Enligt Stiglitz är det precis tvärtom: det är bara i sällsynta fall som den fungerar!
För Stiglitz är det inte en fråga ifall marknaden skall regleras eller ej; frågan är hur den skall regleras, till vems fördel. Idag utformas marknaden så att den ökar ojämlikheten. Detta är inte bara orättvist utan medför också att ekonomin inte utvecklas optimalt.
Det finns även andra som har visat att ojämlikhet är slöseri med mänskliga resurser. En avsevärd del av ojämlikheten uppkommer också genom att välinformerade rika i människor och företag använder sitt in informationsövertag och därmed makt till att faktiskt sätta konkurrensen ur spel!
Det konstateras helt frankt att deras inkomster vida överskrider deras samhällsnytta. Nu har jag inte läst grundtexten själv men det skulle vara mycket. Intressant att veta vad marknadsivrarna i kanslihuset tänker om detta. Vet marknaden alltid bäst, Borg? Eller skulle vid rent av få ett bättre samhälle om inte allt måste köpas och säljas till lägsta pris (med största möjliga vinst)?