Kategori: språk

Samtala

Inläggsförfattare Av lejon
Inläggsdatum 1 december, 2013
Inga kommentarer till Samtala

I min lolkaltidning läser jag en krönika av Stig-Björn Ljunggren. Han presenteras som en s-märkt debattör men detta innebär inte att han uppträder särskilt hovsamt gentemot den socialdemokratiska nomenklaturan, tvärtom får de ”sina fiskar varma” alltsomoftast.

I den aktuella krönikan reflekterar Ljunggren över det faktum att såväl sossarna som högern är beroende av att skrämma väljarna för den motsatta sidan.

När till och med ”gamla högertanter” tycker att ”den där svetsaren” verkar var en hyvens karl, krävs det att man frammanar socialistspöket hos högerväljarna. Om Lövén ändå envisas med att man måste prata och försöka komma överens, återstår inget annat för högern än att sätta vänsterpartiet i hans knä eller att hota med ”de gröna khmererna”, miljöpartiet.

Nu är det dessvärre inte bara är högern som vill frammana rädsla genom att damma av socialistspöket; andra sidan är precis lika goda kålsupare och själv passar det mig oftast att tänka att högern bara vill gynna dem som redan har det bra och vill urholka välfärden.

Ljunggren beskriver hur väl det passar socialdemokraterna när någon ”högergubbe” vill avskaffa första maj eller vill ha med oss på USAs imperialistiska fälttåg i världen genom NATO-medlemskap. Han menar att det nog är föga troligt att högern kommmer att ”återinföra fattigstuga” eller ”graderad rösträtt” (men det finns ju grader i helvetet, tänker jag).

Men vart vill skribenten komma? Ljunggren ställer sig på Lövéns sida när han framhärdar att vi måste kunna tala med varandra, även över blockgränserna, om vi alls skall kunna bibehålla såväl produktion som fördelningspolitik.

Dessvärre kommer de nuvarande politikerna att fortsätta att skälla ut varje förslag från motståndarsidan. Presenterar man å andra sidan inga förslag, kommer detta tolkas som att man har dolda agendor som lömskt kommer att iscensättas efter eventuell valframgång. Ljunggren kallar detta för ”strukturdumhetens litanior”.

Krönikan slutar dystert med att om vi på allvar vill samtala om utmaningarna är det osannolikt att det nuvarande debattklimatet erbjuder denna möjlighet.

Jag blir faktiskt stimulerad av att läsa detta både för att jag oftast har torgfört en känslomässigt grundad ovilja mot högern i Sverige och annorstädes och, kanske viktigare, för att jag själv har efterlyst dialog med argument och svar som tar intryck av det pågående samtalet d.v.s. att tala tillsammans och att vara öppen för förändring beroende på vad den andre säger. Att ha bestämt sig i förväg och gå in för att ”vinna” diskvalificerar faktisk hela idén med samtal. I forskning om människors sätt att tala med varandra finns tre bra termer som beskriver radikalt olika kvaliteter när två eller flera utbyter åsikter: cumulative talk = jamsa med, disputational talk = besegra motparten och slutligen explorative talk = ett sonderande samtal där man vinner ny insikt … och kan ändra sig.

Analysera gärna våra politiska debatter med de här begreppen. Det bör framgå ganska klart vilken kvalitet som i prinicp alltid saknas.

litteratur politik samhälle språk

Ideologifobi

Inläggsförfattare Av lejon
Inläggsdatum 16 november, 2013
Inga kommentarer till Ideologifobi

Varför måste jag alltid skriva så långt? Som gammal akademiker med avhandling, rapporter, presentationer och föreläsningsmanus i bagaget tror jag nog att man är skadad av en rädsla att utelämna något så att man framstår som okunnig. Låt mig försöka en annan strategi idag.

by Belfyta

I min älskade bastu där jag får de flesta idéerna från diverse läsning träffar jag bl.a. på ordet ideologifobi. Nu skall jag avstå från skriva läsaren på näsan min tolkning av vad detta innebär men jag har ju skrivit om avsaknaden av ideologi tidigare.

Ett annat uttryck som jag träffade på denna kväll är ekologisk förståelse och jag funderar genast på om jag själv har en sådan. Skribenten Kerstin Hamberger (Något är möjligt – ekologi som livsnjutning) uppmanar oss att blunda och visualisera vår ekologiska förståelse. Hur ser vår ekologiska tillvaro ut?

Ytterligare ett uttalande att fundera över är detta: ”samhällsbyggandet startar på fritids”. Ja, det tycker vi kanske kan vara rimligt men vi får oss en riktig käftsmäll av nästa citat: ”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn.” Idag går det 20 barn eller fler på varje fritidsledare. Inte konstigt då att skribentens associationer drar vidare till Goldings Flugornas Herre (som är en ruskig skildring av hur de starkare tar sig rättigheter gentemot de svagare).

Slutligen läser jag en anmälan av Svetlana Aleksijevitj bok Tiden Second Hand där man enligt anmälaren (Sara Molander) får en bild av skillnaden i behandling mellan ”äkta sovjetmänniskor” och ”stalinister” respektive övriga vanliga medborgare, kanske sådana som du och jag.

Den boken skall jag definitivt låna och läsa när (om?) biblioteken får lite lösare i koppel av de profithungrande förlagen så att man kan låna den som e-bok.

Etiketter ekologi, ideologifobi, samhälle

ekonomi politik samhälle språk

Ordens värde

Inläggsförfattare Av lejon
Inläggsdatum 28 augusti, 2013
Inga kommentarer till Ordens värde

by rbaez

Ofta använder vi ord ganska okritiskt när vi har hört dem sägas många gånger. Idag används ord som ”utanförskap”, ”jobbskatteavdrag” och ”bidragssamhälle” utan att man tänker på att de här orden står för en mycket medveten retorik från högrerregeringen dess stödpartier. Särskilt tragiskt är det när de som själva lider av den förda politiken okritiskt övertar dessa ord och gör dem till en del av det vanliga samtalsspråket och därmed på något sätt accepterar den verklighet orden refererar till.

Någon (kommer inte ihåg vem) har beskrivit den främsta effekten av ”jobbskatteavdrag” som just en verbal innovation och inte som en ekonomisk förändring med någon reell positiv effekt. Om man med ”jobbskatteavdrag” kan få människor att fokusera på ”mer i plånboken”, har man på något sätt erövrat människors mentala bild av hur ekonomi och arbetsmarknad fungerar och vad som är verksamt. Det handlar alltså mer om en semantisk (alltså språket betydelser) förändring än om en ekonomisk.

Här kan jag skjuta in något som den fine gamle kulturministern Göransson gjorde mig uppmärksam på under en föreläsning. Han menade att det idag ständigt upprepade ”skattebetalarnas pengar” är avsett att rikta uppmärksamheten på den egna plånboken istället för på oss som medborgare i ett samhälle. Min plånbok talar till mig som individ och inte som medborgare! Klart att man vill ha mer i plånboken! Att detta innebär försämrad samhällsservice och nedmonterad välfärd är lite svårare att förstå än vad som finns i plånboken när man vill ha de senaste elektroniska prylarna.

Det är, som jag ser det ganska riskfyllt att inte fundera över den gamla tesen: ”Vem säger vad till vem och med vilket syfte?” Låt mig ta ett – kanske långsökt – exempel.

En gång för ”hundra år sedan” studerade jag Nordiska språk vid universitetet. Det är särskilt en kurs i stilistik som har gjort ett bestående intryck. Genom kursen blev vi medvetna om att ord står för värderingar och att det är ytterst få ord som bara objektivt återger något som är helt värderingsfritt.

I kursen gjorde jag en analys av en annons i en tidning som kursuppgift. En annons som jag tidigare nog endast skulle ägnat ett fåtal sekunder, kunde nu med de nya redskapen utsättas för en närgången granskning. Min analys riktade in sig på en annons i en veckotidning för ett preparat med påståddd god verkan för någon vanlig åkomma.

Annonsen inleddes med en slående titel (”Lider du av …?”, ”Nu finns hjälp för ….!” o.s.v.). Här fanns också en bild av en namngiven medicnsk kunnig ”docent” med vit rock och ett allvarligt ansikte. Under bilden stod antagligen något om ”docentens” specialitet, givetvis med avsikt att skapa tillit.

Om nu inte titeln och den trygge ”vetenskapsmannen” hade lyckats undanröja allt köpmotstånd, fanns för säkerhets skull även en lång text ur vilken jag med mina nya kunskaper kunde lyfta fram såväl enstaka ord som hela meningar och avslöja de budskap dessa var avsedda att överföra.

by cenz

Det paradoxala var att efter analysen tyckte jag snarare att den trygge ”docenten” kommunicerade bilden av någon sniken och listig med varggrin som låtit sig fotograferas i rent vinstsyfte för sig själv och säljföretaget snarare än av en önskan om att hjälpa andra. Därmed hade jag blivit förvissad om att aldrig någonsin låta mig lockas att köpa detta preparat. Så kan det gå!

Det vore kanske inte så dumt att erbjuda skattebetalarna/medborgarna en kurs i stilistik? Kanske kunde man rentav köpa den av en privat entreprenör nu när man har fått valfrihet och därtill mer i plånboken? Risken är förstås att kursdeltagarna kan börja genomskåda ett och annat och börja ifrågasätta. Men som vanligt kan vi nog tryggt förlita oss på att ”Marknaden löser detta”.

Etiketter ekonomi, semantik, språk, stilistik

e-reader språk

Inte lätt att vara profet

Inläggsförfattare Av lejon
Inläggsdatum 1 november, 2012
3 kommentarer till Inte lätt att vara profet

Jag fortsätter min ”evighetsresa” genom Gamla Testamentet på min läsplatta och jag måste nog erkänna att om inte detta hade varit lite av ett ”projekt” hade jag nog gett upp för länge sedan. För att tala klarspråk så är detta en ganska tråkig läsning för en lekman. En religionsvetare ser sannolikt helt andra och måhända intressantare saker med sin ”professional vision”. Jag försöker hitta något som griper tag i mig; det är ju en så berömd skrift som onekligen haft och alltjämt har enorm betydelse både i historien och i nutiden.

by Boston Public Library

Som jag skrivit tidigare finns det vissa saker som jag har kunnat hänga upp min läsning på, vissa ställen är ju vad Bibelsällskapet kallar ”bibelklassiker”; det är väl dessa ställen man har fått sig till livs i skolan. I de omfattande böckerna av profeterna Jesaja och Jeremia känns det som om en speciell tematik återkommer gång på gång: det folk som Herren har gjort vissa utfästelser gentemot uppför sig inte så som Herren vill och då blir Herren arg och bestraffar på olika sätt, ofta genom att låta erövrare ta landet så att folket skingras och blir förslavade i någons tjänst.

De stackare som har fått uppdraget att upplysa folket är profeter, en inte helt riskfri sysselsättning. Här kan man nog känna igen en hel del mänskliga drag, nämligen att man inte så gärna vill höra sanningen, speciellt inte om man är kung eller makthavare på annat sätt. Det gamla uttrycket ”skjut inte budbäraren” vore kanske något som de mäktiga kunde ta sig en funderare på. Den stackars Jeremia blir i alla fall kastad i såväl fängelse som i brunn vid olika tillfällen.

by Dowbiggin

Oförtrutet förkunnar dessa budbärare dock Herrens ord trots de umbäranden de utsätts för. Här kan man ju fundera på varför Herren alltid måste tala genom andra; de bibelkunniga vet naturligtvis på förklaringar här men vore det inte smartare av Herren att själv informera om vad som gäller? För profeten är det i vilket fall förenat med stora risker att komma med obehagliga sanningar.

Språket i den nya översättningen (Bibel 2000) är väldigt annorlunda än det som förekom i den översättning från 1917, som gällde under ens skoltid. Jag förstår den goda ambitionen med att ge Bibeln en modern språkdräkt men mycket av ordmagin har därmed försvunnit. Låt mig ta några exempel.

Först har vi ju ”fadäsen” med Herrens arbetsbelysning. I den gamla översättningen kom ju ljuset till genom den välkända uppmaningen ”Varde ljus!” medan det i den nya översättningen blir ljust genom uppmaningen ”Ljus bli till!” Det blir säkert arbetsljus i båda fallen men man får onekligen en känsla av att Herren liksom utan ansträngning tänder en modern energisnål LED-lampa i den nya översättningen medan det faktiskt är något unikt och fantastiskt att det faktiskt blir ljus i den äldre översättningen.

Det ruggiga stället ”dödsskuggans land” (Jes 9:2) – som nog har drag av Tolkiens Mordor – har blivit ”mörkrets land” i den nya översättningen och det låter ju inte särskilt farligt, särskilt inte som ”ljuset strålar fram”. Dödsskuggans land däremot blir nog inte i grunden förändrat genom att man tänder upp.

”Manteln som sölades i blod” låter allvarligt och den får man nog bara att kasta bort. ”Manteln som fläckats av blod” låter väl egentligen inte värre än att man spillt lite rödvin på den nymanglade linneduken, något som inte är något större problem idag med moderna tvättmedel, tvättmaskin och mangel (har jag fått lära mig).

by Heo2035

Låt mig så avsluta med det som hela avsnittet i Jes.9 handlar om, nämligen ”Fredsfursten”. Idag har vi för det första inte några direkta fredsfurstar, deras motsats är det dessvärre ingen brist på. Men är det egentligen samma innebörd i orden ”fredsfurste” och ”fridsfurste”? Ordet frid konnoterar väl något mer än enbart eld upphör och fred, kanske betyder det inte ens fred. Det är väl inte helt omöjligt att någon galning känner frid över att ha dödat sina fiender, vilket i sin tur leder till vidare hämndbegär hos de överlevande?

Ja, så här kan man fundera över språket. Jag förstår att ambitionen har varit att skapa ett modernt språk som nutidens människor kan förstå men det finns en risk att man ”kastar ut barnet med badvattnet”. Jag tror (inte vet) att det är så här: Det finns nog väldigt lite som intresserar nutidens människor i de här gamla berättelserna; jag kämpar ju själv med att bara komma igenom texterna som överlag är ganska tråkiga, dock med vissa avbrott i tristessen.

I det gamla språket fanns i alla fall en ordmagi som man kanske kunde dras till och ibland fascineras av. Kanske är det just det irrationella och arkaiska som kan göra att man överhuvud kommer på idén att ”umgås” med dessa texter som varken är politiskt korrekta eller anknyter särskilt väl till vår tid.

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Etiketter bibel, bible, e-reader, GT, Jeremia, Jesaja, language, prophet, translation

education språk

Läsa mellan rader

Inläggsförfattare Av lejon
Inläggsdatum 30 oktober, 2012
Inga kommentarer till Läsa mellan rader

Jag har tidigare skrivit om ord som förklarar eller fördunklar. Helt nyligen läste jag en liten artikel som handlade om att läsa mellan raderna.

by Z33 art centre, Hasselt

Artikeln tar avstamp i vår tidiga läsinlärning där vi bokdstavligen (i dubbel bemärkelse!) lärde oss tyda textens budskap. Efter ett visst antal år, olika för alla naturligtvis, är det också fullt möjligt att vi lär oss utläsa vad som inte uttrycks direkt i texten, att läsa mellan raderna som det heter. I lyrik kan detta rentav vara själva avsikten med det som skrivits d.v.s. att uttrycka sig på ett sådant sätt att det faktiskt erbjuder läsaren en sorts bild som man själv är med och skapar.

En text innebär alltid ett urval av information och den som skriver har alltid en avsikt med sitt skrivande (så även mitt skrivande). Genom olika sätt att uttrycka sig, retoriska figurer eller vad vi väljer att kalla det, kan man rikta läsarens uppmärksamhet på det man vill skall bli uppmärksammat. Men precis som när man lyser med en ficklampa kommer det mesta att förbli obelyst. Många gånger har skribenten som syfte att helt enkelt lägga vissa saker i mörker genom att så starkt ”belysa” andra.

Den artikel jag inspirerades av (Tengroth i Fria Tidningen, 24 oktober, 2012, noterar att det som sakligt uttrycks som att gruvor (som är kvar att utvinna) ligger oländigt till nog egentligen innebär att, som man säger, ”har plockat de lägst hängande frukterna” och att det antagligen kommer att krävas stora energiresurser för att utvinna malmen även om detta inte uttrycks explicit. Ett uttryck som att gruvindustrin kräver mycket vatten, vilket kan vara svårt att tillhandahålla, betyder med all sannolikhet att gruvindustrin kommer att belasta miljön och ta i anspråk begränsade resurser. En graf över en snabb prisökning ser ju positiv ut för de närmasta intressenterna men det betyder förstås att det börjar blir brist på malm globalt.

Även om detta kanske var några väldigt tydliga exempel har vi all anledning att vara lite detektiver och tänka ut vad som egentligen sägs – och vad som inte sägs. Jag tror också att detta blir allt viktigtigare när informationsflödet blir snabbare samtidigt som texter kortas ner och på ett förrädiskt sätt förenklar genom att utge sig för att presentera fakta utan några störande komplikationer.

Ett bra exempel (eller snarare avskräckande) är hur man från utbildningsdepartementets sida försöker förenkla rättningsanvisningar för nationella prov. Kritikerna menar här att det inte är möjligt att skriva rättningsanvisningar på ett sådant sätt att de utesluter alla tolkningsmöjligheter om man samtidigt vill att de skall beskriva något meningsfullt. Enda möjligheten att begränsa möjligheten till tolkning är förstås att reducera språkets potential för meningsskapande genom att göra det meningslöst. Om detta kan man läsa vidare i den utmärkta nättidskriften Skola och Samhälle.

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Etiketter explicit, implicit, läsa, ord, tolka

språk

Begripliga symboler för obegripliga skeenden

Inläggsförfattare Av lejon
Inläggsdatum 21 augusti, 2012
Inga kommentarer till Begripliga symboler för obegripliga skeenden

Det finns inget givet sätt att koppla en viss process i datorn till ett visst vardagsföremål. Om detta skriver Håkan Lindgren i en intressant artikel i GP den 18 augusti.

by Phil W Shirley

Lindgren konstaterar att den nya elektroniska tekniken använder sig av gamla analoga symboler såsom telefonlur, kugghjul, skiftnyckel, brev etc. När vi skall spara något på vår dator, trycker vi på en diskettsymbol trots att knappast någon dator idag kan läsa disketter. Makron i ordbehandlingsprogrammet symboliseras av en bokrulle (!), en teknologi som användes för tusentals år sedan. Varför är det så här?

Han konstaterar att människorkroppen är anpassad för att förstå och interagera med tredimensionella föremål. Mekanik är således begripligt både för handen och ögat. Vi behöver därför en bild av en knapp som förändrar sig på något sätt när vi trycker på den. Vi vet själva vad oroliga vi blir när vi inte ser att det händer något i datorn. Datorns ”betänketid” har ofta symboliserats med en klocka eller ett timglas.

Sen gör Lindgren en intressant historisk tillbakablick och konstaterar att en man vid namn Karl Kraus redan 1917 insåg att tekniken ”inte klarar av att bilda några nya talesätt, utan håller mänsklighetens mentalitet kvar i ett tillstånd där vi inte längre klarar oss utan det gamla.” Denne Kraus var också en intressant mediekritiker som kunde hävda att medias skildring av en händelse har blivit viktigare än själva händelsen, skildringen är den verkliga händelsen.

De gamla symbolerna på våra datorer blir ett sätt (enligt Kraus) att bevara en äldre epoks ornament. Kanske är bokrullarna som symbol för makron i ordbehandlingsprogrammet ett exempel på detta. Men det finns vissa risker med de gamla ornamenten också…

Så länge de uttryck och symboler vi använder tvingar huvudet att föreställa sig vad händerna skall göra kan vi känna ett visst motstånd mot den värsta sortens illdåd. Lindgren hävdar dock att frikopplingen mellan fras och handling blir farlig när man använder föråldrade fraser så som den nationalistiska retoriken under första världskriget där man talade om ”att gripa till svärdet” (alltså något ganska handgripligt) när det i själva verket handlade det om att bekämpa fienden med stridsgas.

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

kultur litteratur språk teknik

Skriv!

Inläggsförfattare Av lejon
Inläggsdatum 2 juli, 2012
Inga kommentarer till Skriv!

Jag läser några reportage i magasinet Skriva (januari/februari, 2012) dels om Jan Guillo och dels om ett antal författare som ger sina tips om skrivande.

Reportaget om Guillo innehåller väl egentligen bara sådant man redan visste, nämligen att skrivande är ett hårt arbete och att s.k. inspiration bara är en inbillning eller en förevändning för att slippa skriva. I reportaget får vi vidare veta att Guillo har stränga rutiner för sitt skrivande vilka han inte avviker från. Varje dag skall det produceras en viss mängd text. En intressant upplysning är också att han alltid slutar skriva i något som inte är avslutat så att han liksom bygger upp en spänning att fortsätta. Jag tycker mig känna igen detta lite avlägset.

2008-01-26 (Editing a paper) - 31 by Nic

by Nic’s events

Att Guillo också skriver på en gammal tysk mekanisk skrivmaskin till vilken han förvarar ett otal färgband i frysen tror jag att jag kände till från tidigare. Likaså att han gärna tar sig ett glas vin men att det aldrig får bli i sådana mängder att fingrarna får problem att hitta tangenterna på skrivmaskinen. Han retar säkert också någon med sitt uttalande om att det var pinsamt att Tranströmer fick Nobelpriset, inte för att Trnaströmer inte förtjänar det utan för att det är bisarrt att ett litet land som Sverige skulle hysa så proportionellt många stora litteraturbegåvningar och få förhållandevis så många Nobelpris.

Vad jag i högre grad uppfattade som värdefullt var hur ett antal andra författare gav råd om skrivande. Här skall relatera några goda råd från Stewe Claeson. Först säger Claeson att det inte går att skriva om man inte vet vad man vill säga. Att man sen blir bättre på att skriva genom att läsa mycket och eftertänksamt låter ganska logiskt, men då skall man tänka på att det finns de som tror att man inte skall läsa vad andra skriver för att inte bli påverkad. På sådana uttalande replikerar Claeson: ”Det märks att du inte läser, för det är oläsligt det du skriver!” Claeson menar att det är nödvändigt att försöka göra som andra oavsett om det gäller musik, måleri eller skrivande. Tids nog hittar man sin egen ton. Kanske är det som jag brukar säga själv: ”Imitation är inlärningens moder” som en travesti på det gamla uttrycket om repetition som inlärningens moder.

Det som gör en text dålig, säger Claeson, är att den inte är känd för författaren själv, att det bara är en sorts manér. En bra text träffar ögonblickligen rätt och där går det inte att flytta om något för att det skall låta bättre eller se finare ut. I vissa böcker, menar han, skullle man kunna ta bort halva sidor utan att det händer något med texten. Claeson fastslår att det är ett ”otroligt babblande” hos många uppburna författare.

Att läsa sina texter högt är ett bra sätt, enligt Claeson. Man upptäcker ögonblickligen om man är ”ute och cyklar”. Man känner direkt om man kan stå för det man skriver, menar han.

Att rensa i sina texter är en dygd, enligt Claeson. Kanske är det så att vi verkligen kommer igång med att producera text och att vi skriver i timmar bara för att det går så lätt. När man sedan återvänder till all denna text nästa dag, känns det som om man ville gå under jorden eller byta identitet därför att det är så ”jävla dåligt”. Emellertid har jag i denna stora textmassa faktiskt skrivit något av värde; det gäller att rensa fram det (känns nästan som att rensa i grönsakslandet!).

Claeson menar att vi skulle ha mycket färre romaner ute om författarna lärde sig att rensa. Det har blivit mycket värre sedan vi började skriva på dator, säger han. Förr var man tvungen att skriva om (och det är just vad Guillo gör, berättar han i reportaget ovan) och då blev texterna kortare och kortare men det blev bättre därför att man tätade till texten istället för att bara flytta om som vi gör idag med datorn. Claeson slår fast att alla texter är bortåt 40% större än vad de borde vara. Nu har vi datorn, som ju är ett fantastiskt hjälpmedel, och då måste man låta texterna ligga till sig (kanske jag borde göra med denna). När man sedan går tillbaka, menar Claeson, finns det faktiskt något som är värdefullt men det kan vara det sista man skrev och då gäller det att ”spola de första elva sidorna.”

Slutligen får vi tipset att stryka ”transportsträckorna”. Om en författare vill skriva om hur det är i ett annat land, säger Claeson, behöver vi inte beskriva hur han köper biljetter och åker dit. Om författaren i stället skriver ”När jag klev ut i Tunis…” fattar vi ju ändå att han har åkt dit. Skit i hela den ”töntiga skiten” och börja med det som är intressant!

by El Chupacabrito

Claeson avslutar med att säga att han är hjärtligt trött på uttalandet att man skall ”slå ihjäl sina älsklingar” (kill your darlings) eftersom det har blivit en klyscha; det handlar istället om att om man verkligen har skrivit något som inte bara håller utan dessutom är vackert formulerat och sant, då skall man börja där och strunta i resten.

Om jag nu tar ett steg tillbaka och funderar på det jag har skrivit, inser jag att det finns mycket visdom i det som Claeson lär oss. Naturligtvis borde jag följt hans råd och strukit den inledande delen om Guillo. Inte för att den är direkt ointressant men jag borde ju rensat. Skall försöka lära mig detta.

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

samhälle skola språk utbildning

Engelska på köpet

Inläggsförfattare Av lejon
Inläggsdatum 26 juni, 2012
Inga kommentarer till Engelska på köpet

Jag läste i någon tidning – det har dessutom varit i tv – om att svenska skolelever vara bäst i Europa på engelska. Det var ju glädjande men det var mindre tillfredsställande att det enbart gällde engelska. I spanska var visst resultatet ganska mediokert jämfört med de andra.

by Zador Spanish schools Spain

Tidningsskribenten drar slutsatsen att det beror på att vi har så mycket engelska i vår omgivning och det kan säkert stämma för om man tittar på på tv-tablåerna för de kommersiella kanalerna så domineras dessa nästan totalt av amerikanska serier. Svenska ungdomar, i den mån de tittar, kommer därför fullständigt att badas i det engelska språket eller snarare det amerikanska språket som ju skiljer sig en del från den brittiska engelskan. I de kommersiella kanalerna är ju också den amerikanska kulturimperialismen i det närmaste total. Program från europeiska länder, brittiska undantagna, är mycket sällsynta.

Det är naturligtvis bra att svenskar i allmänhet och ungdomar i synnerhet blir bra på ett främmande språk som kan fungera som ett lingua franca varhelst man kommer i världen men den slutsats som tidningsskribenten drar är att de goda kunskaperna i engelska inte beror på skolans undervisning utan just på ett mera informellt lärande i vardagen. Och det är förstås mindre smickrande än om man kunnat hävda att den svenska språkundervisningen hade varit av så hög kvalitet att svenska ungdomar av det skälet blir bättre eller åtminstone lika bra som de flesta andra europeiska ungdomar.

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

språk

Ordkonst

Inläggsförfattare Av lejon
Inläggsdatum 18 juni, 2012
Inga kommentarer till Ordkonst

”Det finns inga rena och absoluta vetenskaper. Politiker, ministrar och medborgare i demokratiska nationer medverkar mer eller mindre när kärnkraftverk, stridsflygplan och olka medicinska läkemedel blir till i samhället.”

Citatet ovan är från en krönika som Björn Ranelid skrivit för tidningen Skolvärlden. Jag råkade få syn på den lilla texten som får plats på en sida i tidningen och blev uppriktigt berörd av den.

by cheesy42

Nu vet jag att många människor tycker att det är roligt att göra sig lustig över Ranelid, speciellt efter hans medverkan i i meloditävlingsspektaklet detta år och jag har själv vid flera tillfällen försökt parodiera Ranelids sätt att uttrycka sig med stor inlevelse och minst sagt svårbegripligt. Men nog är karln en sorts ordkonstnär. Dessvärre måste jag erkänna att jag inte har läst någon av hans böcker.

Kanske är det för att Ranelid skriver i fackföreningstidningen Skolvärlden som han skriver följande:

”Om Sverige låter föräldrarnas inkomster och bostadsadresser råda över kvaliteten på lärarna och undervisningen, så har tiden stått silla och bevarat ett samhälle av skilda klasser och privilegier.”

Detta är ett uttalande som gör bloggaren nöjd för att travestera Moseböckerna. I faktarutan blir man också informerad om att Ranlelid faktisk har undervisat i tolv år. Undrar om detta vara samtidigt som han, enligt egen utsago, var allsvenskt fotbollsspelare?

politik samhälle språk

Att slå blå dunster

Inläggsförfattare Av lejon
Inläggsdatum 13 juni, 2012
Inga kommentarer till Att slå blå dunster

När jag sökte efter en passande rubrik till det jag skriver nedan, kom jag på ”att slå blå dunster”. Plötsligt blev jag osäker. Kan man säga så? Jag kan inte minnas när jag använt detta uttryck tidigare men efersom det dök upp för mig finns det antagligen. I hopp om att få lite hjälp från någon annan källa använde jag ”den stora sökmotorn” och skrev in just ”blå dunster”. Här dirigerades jag till något som heter ”woxikon” som ger synonymer.

Jag fann där att svenska motsvarigheter till ”blå dunster” kan vara bland andra: affärsknep, skenbild, förvillelse, avledande manöver m.fl.

by Knight725

Detta stämmer förvånansvärt väl med de några av den nuvarande regerings favorituttryck. Som exempel kan kan vi ta uttrycket ”arbetslinjen” som någon smart mediaperson kläckt; ett ord som skall vara motsatsen till ”bidragslinjen” som i sin tur skall förknippas med oppositionens politiska inriktning. Andra sådana smarta ord är det negativa ”utanförskap” som vi skall uppfatta som resultatet av oppositionens politik. En annan ”dunst” är ”valfrihet” med inneboende positiva konnotationer. Vem vill inte välja själv? Och vem vill inte ha ”mer pengar i plånboken”? Problemet är bara att dessa ”dunster” likt röken från en brand hindrar oss att se bortom dunsten d.v.s. vi ser inte varifrån den utökade mängden pengar i våra plånböcker har tagits och vi ser heller inte vilka resurser det krävt att producera ett enastående billigt griskött eller vilka människor som producerat det otal sportskor för olika underlag och avvikande fotisättningar som vi kan välja bland i butikerna.

Mina egna nyskapelser som ”utanförskolor” för skolor som fått möjlighet att leva på bidrag från det allmänna och sedan handskas med dessa efter egna idéer eller valfrihet i betydelsen ”frihet från onödiga val” har aldrig riktigt slagit igenom. Jag antar att det krävs lite större megafoner än vad jag har tillgång till för att dessa uttryck skall bli en del av det som man uppfattar som naturligt … eller nya blå dunster om man är lagd åt det hållet.