Kategorier
informationsteknologi

Nästan allt av värde har skapats utanför nätet

Jag läser en krönika  av Henrik Berggren, historiker, journalist och författare i Pedagogiska magasinet, nr 3, 2012, där Berggren påstår att nästan allt med kvalitet har genererats utanför nätet. Jag tar ett djupt andetag och läser vidare.

New Media Expo 10.jpg by kino-eye, on Flickr

Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  kino-eye 

Jag känner inte till Berggren och min första tanke är att det är en sån där inskränkt näthatare som alltid vet bäst. Så ser jag att han är författaren till en biografi över Olof Palme och då känner jag att jag måste nyansera min kategorisering av mannen i fråga: den som kan och vågar engagera sig i ikonen Palme kan inte vara tappad bakom vagnen även om jag får reservera mig på grund av att jag inte har läst Berggrens biografi över Palme. Jag vet alltså inte om han själv har åstadkommit något av värde.

Han tar bilden av nätet som en ”irrande fluga” och påminner oss om politikern Usmans fatala uttalande om att nätet skulle vara en övergående fluga; han undrar om hon hade lite rätt trots allt.

Men visst är nätet ett otroligt kommunikationsredskap, hävdar Berggren, där man kan ta reda på de fakta man för tillfället är i behov av. Inte heller vill han förringa värdet av att kunna ha kontakt med vänner och kollegor världen över.

Det han vänder sig mot är att nätet, på en konferens för tjugo år sedan, antogs kunna bryta hierarkier, skapa nya former av kunskap och möjliggöra kreativitet. Som en sorts stöd för felaktigheterna i dessa förväntningar säger han att mänskligheten uppvisar ungefär samma register av goda och dåliga sidor som tidigare. På nätet finns därför både nazistisk propaganda och dokument från FN.

De onda sidorna hade man väl fått ta, menar Berggren, om det bara hade skapats nya bra saker också. Visserligen har vi både Wikipedia, avhandlingar, skönlitteratur och all världens dagstidningar på nätet men det som han ser som sin poäng är att det inte är nätet som skapat dessa värden. Sen raljerar han och säger att det enda nya som nätet skapat är webcampornografi och tramsiga Youtubefilmer.

Av detta drar han slutsatsen att nästan allt av värde har skapats utanför nätet av det som går under beteckningen ”gammelmedia”. Utan dessa gammelmedia skulle nätet faktiskt enbart vara en surrande fluga.

Slutligen drar han till med att nätet är en gigantisk slutrea och därför oroar han sig för vem som skall leverera ny kultur och kunskap när lagren tömts.

Kanske är det så att Berggren har blivit så van vid nätet att han inte inser dess betydelse? Han säger att det fanstastiskt att man kan ta reda på snart sagt allt på nätet men han verkar inte inse värdet av detta utöver att han inte behöver ägna tid åt att gå till biblioteket. Han kan också knyta an till kollegor världen över. Varför inser han inte vad detta innebär för möjligheten att skap ny kunskap. Nätet ger honom en unik möjlighet att ”stay current” som Geoge Siemens uttrycker det.

Berggren hänger upp sig på de löften om nya former av kunskap och förändrade människor som några internetentusiaster predikade på en konferens för ett tjugotal år sen. Men Bergren menar att vi väl ser samma mänskliga egenheter i form av ont och gott som vi alltid har gjort. Här tycker jag att det är ganska underligt att den den kritiske journalisten inte direkt inser att några internetfrälsta individer lika lite kan sia om framtiden som någon annan. Det hade varit klädsammare om Berggren utifrån sin profession hade ifrågasatt de profetiska visionerna.

Berggren tar en rad exempel på vad som finns på nätet såsom tidningar, artiklar, skönlitteratur m.m. men hans tes är att allt detta är sådant som skapats av ”gammelmedia” och att inget nytt har tillkommit genom internet, utom då webcameraporren. Nu tycker jag nog att jämförelsen mellan de avtryck som internet respektive gammelmedia har satt är lite orättvis. De s.k. gammelmedia har funnits i tusentals år medan internet knappast har haft mer än de senaste trettio åren att sätta sina avtryck.

some serious anachronistic shit on the D by robzand, on Flickr

Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  robzand 

Vem har förresten påstått att kunskap inte längre bildas genom forskning, kritisk granskning och debatt. Såvitt jag kan bedöma, både främjar och påskyndar internet sådana processer. Dessutom gör internet det möjligt att följa den aldrig avstannande kunskapsutvecklingen och här blir jag allvarligt oroad för Berggren om han tror att kunskaper förvaras i något lager som håller på att reas ut därför att så många fler kan få tillgång till dessa därför att åtskilliga hinder och hierarkier har raserats. Om man  har bilden av kunskap som något man äger och ängsligt bevakar, alternativt säljer till den som kan betala, förstår jag bättre hur Berggren tänker och jag inser att han nog inte riktigt insett vilken betydelse internet faktiskt har för hans profession.
Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
fritid hem informationsteknologi teknik

Att informera sig om hur man lagar en dator

Det är faktiskt ganska fascinerande att man kan ta reda på det mesta på nätet idag. Det är inte bara det att man faktiskt kan ta reda på både det ena och det andra utan man kan göra det precis när man vill också, just-in-time som det brukar heta ibland. Jag undrar hur man gjorde tidigare?

Jag har några minnesbilder från min barndom då föräldrarna skulle kolla om de vunnit något på stryktipsrader de regelbundet lämnade in varje vecka. Vid en viss tid meddelades den rätta tipsraden i radion och även om de visste ungefär när detta skulle ske, vill jag minnas att det nästan alltid uppstod en viss dramatik innan Mamma hade greppat en penna och hittat något lämpligt att anteckna på. Om något då skulle gå snett eller om man råkade störa med prat, fick de vänta tills tipsraden meddelades i någon ytterligare radionsändning eller helt enkelt tills morgontidningen anlände (mitt på dagen på landet) nästa dag.

Radio General Electric by Fernando Candeias, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  Fernando Candeias 

Idag tar de flesta av oss mobilen och surfar in på lämpligt ställe på nätet och hämtar fram den information man vill ha; man kan t.ex. enkelt följa matchutvecklingen för sitt favoritlag i allsvenskan under tiden matchen pågår, bara för att ta ett exempel.

Det är emellertid inte bara just-in-time som gäller för information på nätet utan det är kanske i ännu högre grad vad-som-helst. Jag skall ge ett färskt exempel.

Vi har under flera års tid haft problem med en liten bärbar dator, en s.k. netbook där skärmen har antingen inte alls har tänt sig eller så har den slocknat när man vinklat den. Enda sättet att få igång den har varit att vinkla fram-och-tillbaka eller att trycka hårt på baksidan. Den slutsats som ligger nära till hands är att det är någon sorts kontaktfel, vilket i-och-för-sig motsades av att den kunde börja fungera igen om man drog ner ljusintensiteten. Vi står alltså inför två tänkbara möjligheter, ett rent begripligt kontaktfel eller ett mera obegripligt mjukvarufel. I vilket fall har datorn varit mer eller mindre obrukbar under något års tid.

Nu ”hände det sig vid den tiden” att en annan dator som använts yrkesmässigt skulle återlämnas till arbetsgivaren och då uppstod ett, om inte akut, så i alla fall stort behov av en mobil dator. Det måste finnas någon som haft likande problem tänkte jag och började skanna av nätet.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=t0XJvTK4q3o?rel=0]

Jag skrev in datorns modellbeteckning och ”assembly instructions” på den stora sökmotorns sökfält och dirigerades förutom till tillverkarens sidor till en rad videoklipp på YouTube där personer (eller snarare flinka händer) antingen till förförisk musik eller instruktivt tal plockade ner datorn i dess beståndsdelar på kort tid.

Jag valde ett klipp om hur man byter skärmen på datorn. Efter att ha lossat ett fåtal skruvar bände händerna loss kanten runt skärmen så att den släppte från sina plasthakar (detta hade man ju inte vågat sig på om man inte sett hur lätt det gick). Efter det att kanten tagits loss hängde själva lcd-skärmen i några kablar. Efter att ha lossat några tejpremsor kunde händerna dra isär en liten platt kontakt, en sån där med ”tusen” stift som skall passa in i motsvarande hål. Efter detta bytte man skärmen mot en ny och genomförde processen i motsatt ordning.

Skulle jag våga mig på detta. En eftermiddag när datorns ägare inte var hemma, plockade jag fram ett antal små skruvmejslar och la den lilla netbooken på rygg på dagens GP. Precis som på nätet hade jag olika pytsar där jag kunde lägga skruvarna.

För att nu göra en ganska kort historia ännu kortare fungerade det nästan precis så som jag ovan beskrivit och jag kom snabbt fram till den lilla kontakten med ”tusen” stift som satt bakom en tejp. Jag bände med darrande fingrar och tänkte att denna dator kommer aldrig någonsin mer att fungera. Så lossnade kontakten  och hela den lilla lcd-skärmen var lös.

Nu skulle jag ju inte alls byta skärmen utan efter att har tittat lite grann på den och läst modellbeteckningar försökte jag få fast den lilla kontakten med alla dess stift igen. Det gick förvånansvärt lätt och jag fick för mig att jag skulle nätansluta och starta datorn i detta läge. Döm om min förvåning när den snällt startade, visade sin startskärm och började ladda det stora operativsystem som de flesta människor tror är det enda (ifall de inte är Mac-användare förstås). Nu gällde det bara att få skruvarna och dekorationerna (ramen) på plats. Detta fungerade också även om jag fick någon lite plastpryl som verkade ha gått sönder över.

När datorns ägare kom hem, kunde jag stolt berätta att jag lagat datorn och att den nu kunde användas utan problem. Ganska fantastiskt faktiskt att man kan bli undervisad på det detta sätt på nätet!

Naturligtvis finns det en generell lärdom man kan dra av detta när det gäller att instruera om hur man utför specifika moment.

Kategorier
informationsteknologi media samhälle teknik

Köpt rykte

Jag är väl gammaldags men jag tycker att det är helknäppt att köpa sig ett gott rykte, det som går under beteckningen ”like” på nätet. Häromdagen läste jag om ett företag som sålde ”likes” till firmor som ville framstå i god dager på nätet.

Like by afagen, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  afagen 

Även om jag förstår drivkrafterna och värdet för den som skall sälja varor eller tjänster, känns detta ”like” väldigt främmande när det gäller inlägg på nätet. Det är klart att man kan ge någon uppskattande kommentar till det man tycker är bra men att jaga så många ”likes” eller gilla som möjligt känns främmande. Jag har tom sett företag som lottar ut eftertraktade varor bland de som gillar dem på nätet, lika osmakligt som att kasta ut godis till barn som de skall kämpa om.

Överhuvud taget är detta ”gillande” en sorts flockbeteende där man ängsligt sneglar på vad andra tycker. Jag kan förstå värdet av andras omdöme när jag skall köpa varor eller tjänster men jag tycker knappast att en stor mängd ”like” är en bra värdemätare, i synnerhet inte om man har köpt dem ”en masse” från någon smart försäljare.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
informationsteknologi

10 New Ways Twitter Is Changing The College Lecture | Edudemic

http://edudemic.com/2012/07/twitter-college-lecture/

Kategorier
e-reader fritid informationsteknologi kultur litteratur teknik

Läsa på platta

Efter det att jag skaffat mig en läsplatta har det blivit allt intressantare att undersöka vad man kan ladda hem fritt från nätet för läsning utöver de bibliotekslån man kan göra. Givetvis kan man också köpa eböcker och ladda ner direkt till sin läsplatta. Emellertid känns det inte direkt lockande att köpa böcker till sin läsplatta om de inte är markant billigare än en tryckt bok. Här tror jag förlagen har en hel del attt lära av ”appmarknaden” som bygger på volym istället för höga priser. Att betala runt tio kronor för en app känns inte så riskfyllt. Är den inte bra har man ändå inte gjort någon större förlust. Tänk om man kunde ladda ner eböcker för ca 10-20 kronor! Vilken fart försäljningen skulle ta (antar jag)!

iRiver Story eBook Reader Review by Andrew Mason, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  Andrew Mason 

Som tur är finns det en massa intressanta saker man kan hämta hem alldeles fritt. På Gutenberg kan man hämta hem ett otal klassiker. På den svenska Litteraturbanken kan man också fritt hämta hem många svenska författares verk som t.ex. Strindberg, Söderberg och naturligtvis många fler.

William Shakespeare (1564–1616) by Books18, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  Books18 

I fackföreningstidningen Lärarnas tidning hittade jag lite intressant information om författare på nätet och några länkar som jag ännu inte har hunnit pröva. Man kan t.ex. hämta hem Shakespeares samlade verk.. Författaren Mats Wahl lär läsa för osss på www.storyland.se och Aino Trosell bjuder helt gratis (enligt tidningen) på noveller på www.ainotrosell.se. På Karin Boyesällskapet, www.karinboye.se finns dikter av Karin Boye.

Ett litet intressant projekt som jag själv har letat upp är Bibeln. Jag insåg att jag faktiskt aldrig läst något annat ur Bibeln än det jag presenterats för i skolan. På en läsplatta kan man faktiskt hämta hem Biblens böcker och läsa i olika miljöer utan att väcka någon speciell uppmärksamhet för bokvalet, för det är väl alltjämt så att om man sitter på tåg eller andra offentliga miljöer och läser Bibeln så skapar man en del föreställningar hos andra människor. På www.bibeln.se kan man hämta hem de olika böckerna från Bibel 2000 och läsa dessa på sin läsplatta.

Open Bible by revger, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  revger 

Hittills har jag tagit mig igenom Moseböckerna till och med Samuels bok. Att läsa böckerna i sin helhet skiljer sig faktiskt väldigt mycket från ”moses i vassen” eller ”dansen kring guldkalven” och de berättelser man presenterades för i skolan. Framförallt är de mycket brutalare men där finns också en hel del långrandiga uppräkningar som känns som transportsträckor.

Med våra referensramar känns också Herrens agerande med sitt utvalda folk lite bisarrt. Det är inte mycket israeliterna gör rätt där de drar fram i öknen och som jag tänker måste de ständigt vara rädda för att göra något som misshagar Herren utan att de egentligen förstår detta från början. Konsekvenserna blir oftast ödesdigra för Herren befaller ganska ofta att ”då skall han dö”, inte sällan genom att man kastar sten på den utpekade missdådaren och ibland även på ”hela hans släkt”.

Utifrån vara referensramar känns det också som om Herren skulle vara betjänt av att ta en debatt med några riktigt hårdföra femininister. Möjligen skulle han också finna ett visst intresse av att besöka en svensk campingplats i semestertider då han verkar vara väldigt förtjust i lukten av bränt kött. ”Det är en lukt som gör Herren nöjd”.

Att de semesterfirande skulle ha tanken på att de sysslar med ”brännoffer” vid sina grillar förefaller däremot mindre sannolikt.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
ekonomi fritid informationsteknologi kapitalism media politik samhälle sport

Valfri television

Att plocka bort reklamen i kommmersiell tv skulle vara jämförbart med att ICA plockade bort kassorna och lät folk ta maten gratis!

Detta slående påstående läste jag i en liten insändare i GP endera dagen som svar på att att någon tittare reagerat surt på de ständiga reklamavbrotten i någon kommersiell kanal; jag tror att det var i tv4:s bevakning av Europamästerskapen i fotboll helt nyligen. Den ursprunglige insändaren hade klagat på att utav den 15 minuter långa fotbollspausen användes visst ungefär 2,5 minuter till diskussion och analys av den halvlek som just hade spelats medan resterande tid användes till reklam.

Place Commercial Here by andrewneher, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  andrewneher 

Nu hör ju dessbättre fotboll till de mera uthärdliga tv-sporterna då man inte ständigt bryter av med reklam som man har gjorde i ishockey helt nyligen, ja, t.o.m. spelarna på isen får anpassa sig efter reklamen numera. Man tycker onlekligen lite synd om studiofolket som kanske är både intresserade och kunniga men inte får komma till tals därför att vi förväntas ta del av olika budskap om att köpa än det ena än det andra.

Vi som (i görligaste mån) undviker kommersiell tv och väljer ”fri tv” som Sveriges Television har valt att kalla sin verksamhet, vi vet ju sedan länge att målet med den kommersiella tv:n är att sälja ”tittarögon” d.v.s. programmen är enbart där som en sorts lockbete för att vi överhuvudtaget skall placera oss framför skärmen så att vi kan exponeras för de olika köpbudskapen. Men med vetskap om att det är på det viset kan vi ju utnyttja den omhuldade valfriheten och välja ”fri television” eller låta bli att titta  helt och hållet.

Den kommersiella tv:n lanserades under lockropet ”valfrihet” av de som var förespråkare för konkurrens och profit. Om jag inte minns fel, var det också någon högt uppsatt politiker som triumferande utropade parabolerna på väggar och tak som ”frihetssymboler”. Idag kan man kanske undra vari denna frihet består. Fast det är klart att vi har fått frihet att välja mellan olika amerikanska massproducerade tv-serier.

Det är naturligtvis så att något måste betala den kommersiella verksamheten; det är likadant med Facebook eller Google och det är vår aktivitet de kommersiella aktörerna lever på. Det är alltså inte vi som är Facebooks kunder; det är våra intressen och sociala aktiviteter man säljer (ifall vi alls är på FB förstås).

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
e-reader informationsteknologi skola teknik utbildning

Teknik och förändring

Utan att på något sätt vara teknikdeterminist skall jag ge ett exempel på hur teknik och vårt sätt att utföra olika aktiviteter samspelar och gradvis (kanske också språngvis) leder till förändringar.

Alldeles uppenbart är detta förstås när det gäller skrivande d.v.s. ”produktion av text”. Just nu sitter jag med båda händerna på ett tangentbord och ser fascinerat (!) hur mina tankar materialiseras på en skärm; kanske är materialiseras fel ord eftersom det som jag uppfattar som bokstäver är det mönster av ljussignaler som mina tangenttryckningar förvandlas till på datorskärmen och som jag sedan uppfattar som bokstäver och text. Mera materiellt var det förstås i skolan när man skrev på papper med ett stift som man då och då doppade i bläck.

Keyboard by Shane Pope, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  Shane Pope 

Att skriva på datorn där ens ansträngningar förvandlas tilll ”mönster av ljus” verkar inte vara riktigt samma sak som att ”skriva för hand”. En del författare har valt ett mellanläge och skriver på gamla mekaniska skrivmaskiner där typerna slår mot ett infärgat band och gör bokstavsavtryck på ett papper. Andra lär t.o.m. hålla fast vid att skriva med penna och papper därför att de finner omistliga kvaliteter i detta.

Keyboard by Quinn deEskimo, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  Quinn deEskimo 

Själv har jag sedan länge och utan saknad övergivit handskrivandet till förmån för tangentbordet och jag många gånger tacksamt tänkt på den tid då vi under lekfulla former, föräldrar och barn, tränade tangentbordsskrivning med ett, med nutida mått mätt, säkert mycket primitivt men ack så funktionellt datorprogram med namnet ”Tangent”.

Under lekfulla och ibland tävlingsliknande former lärde sig varje finger gradvis att hitta ”sina” tangenter på tangentbordet, så småningom också utan att man tittade på tangenterna. Med tiden ökade hastigheten så pass mycket att tidsspannet mellan de tankar och  idéer man ville beskriva och det som faktiskt tog form på skärmen blev allt kortare, vilket resulterade i en sorts loop där det man läste på skärmen inspirerade till nya idéer.

För den som skriver ”åt andra” och med det menar jag att man skriver utan direkt personligt engagemang d.v.s. avskrvining eller renskrivning i en sorts sekreterarroll är förstås en högt utvecklad tangentbordsfärdighet en verklig tillgång. Jag minns hur en skolgrabb en gång fascinerat berättade om sekreterarna på ”pappas jobb”. Förundrad hade han beskådat hur några sekreterare renskrev texter samtidigt som de faktiskt pratade med varandra om något helt annat än de aktuella texterna.

Kanske har detta vissa likheter med den berömda nidbilden av professorn som föreläser från sina gamla och välanvända anteckningar för sina ivrigt antecknande studenter. Det går ett rykte om anteckningarna från professorns papper tar vägen via talet direkt till studenternas pennor och slutligen till deras anteckningar utan att det kognitiva innehållet passerat någondera partens hjärnor.

Prefacio Bible in Spain en el Papyre by jmerelo, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  jmerelo 

Nu blev det dessvärre så som jag beskrev ovan att det jag skrev förledde mig att skriva något helt annat än det jag ursprungligen hade avsett; kanske är detta ett exempel på ”Strövtåg”. Jag hade ursprungligen tänkt att skriva något om Bibeln i en informationsteknologisk tidsålder. Inlägget kommmer nog så småningom.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License