Kategorier
fritid samhälle

Marknaden för pass

I en liten krönika där en kvinna beskriver hur hon skaffade pass till sitt spädbarn framgår att passet som bevis på vem man är och var man hör hemma är en vara som man köper. Följaktligen är man en kund hos Myndigheten. Innan jag funderar vidare över detta med att vara kund måste jag emellertid berätta om en egen erfarenhet där passet spelade en roll. En passande historia (!), kanske.

Vi var på väg till flygplatsen, hustrun och jag, för att inleda vår semesterresa till ett ställe där vi förhoppningsvis skulle slippa mörker, blåst och oavbrutet regnande under en vecka. Väl framme ställde vi oss i kön för incheckning och när det var vår tur la vi fram våra resehandlingar för kvinnan i incheckningen. Hon behandlade rutinmässigt och effektivt dessa men så tittade hon upp på mig och sa: ”Det här passet är makulerat!”

passport to paradise by ruSSeLL hiGGs, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  ruSSeLL hiGGs 

(Bilden föreställer inte mig)

Efter några sekunders total förvirring gick det upp för mig att jag hade råkat ta mitt gamla utgångna pass istället för det nu gällande; ingen skillnad syntes ju utanpå. Vad gör vi nu då? Den hjälpsamma kvinnan tog reda på att jag faktiskt behövde ett pass för att bli insläppt på semestermålet. Att åka hem och hämta det riktiga passet, en resa på en dryg timme sammanlagt, var ju uteslutet då stängningstiden inte var avlägsen. ”Du får skaffa ett tillfälligt pass”, sa hon. ”Passpolisen finns ett par hundra meter bort”. Jag rusar ut och frågar mig fram bland de fåtaliga människor som är ute vid denna tid. Charterresor går som bekant nästan alltid vid konstiga och obekväma tider, antingen i svinottan eller mitt i natten; nu var det svinottan.

Jag lyckades omsider hitta till passpolisen och efter att ha bankat på ett tag kom en polisman lite lojt släntrande (tyckte i alla fall jag) och öppnade dörren. Jag förklarade min belägenhet och att incheckningen snart skulle stänga.

Sannolikt hade han nyss avlöst sin kollega på posten och hade därför inte riktigt hunnit installera sig. Problemet var att han inte kunde hitta nyckeln till passkåpet; han trodde att kollegan fått med sig den hem, kanske. Så kan det bara inte vara! tänkte jag och tänkte på hustrun som alltjämt stod vid incheckningen och märkte att tiden till stängning närmade sig i oroväckande hög fart.

Passpolisen rörde sig alltjämt i slowmotion (tyckte jag) i sitt sökande efter nyckeln. Han ringde någon ansvarig som, jag tror, hade en extranyckel. Efter en evighet (upplevd evighet) uppenbarade sig ytterligare en polis och skåpet med ämnena till pass kunde öppnas. Efter detta gick det relativt snabbt. De gamla uppgifterna kunde föras över, ett nytt foto tas och slutligen signerade jag. Nu var jag ägare till ett rosa tillfälligt pass och 900 kr fattigare, en summa som förstås var en onödig uppgift men som i jämförelse med kostnaden för semesterresan vara en struntsumma. Nu gällde det att sätta högsta fart tillbaka till incheckningen och hoppas att vi alltjämt kunde komma med. Tänk om jag genom mitt misstag hade äventyrat eller i värsta fall omintetgjort semesterresan för oss båda!

Vi lyckades med incheckarens goda vilja komma igenom och sprang som några av de allra sista ombord på planet. Men det var ju egentligen inte alls detta jag skulle berätta om; passet som marknadsvara får ha ett eget avsnitt.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
fritid hem informationsteknologi teknik

Att informera sig om hur man lagar en dator

Det är faktiskt ganska fascinerande att man kan ta reda på det mesta på nätet idag. Det är inte bara det att man faktiskt kan ta reda på både det ena och det andra utan man kan göra det precis när man vill också, just-in-time som det brukar heta ibland. Jag undrar hur man gjorde tidigare?

Jag har några minnesbilder från min barndom då föräldrarna skulle kolla om de vunnit något på stryktipsrader de regelbundet lämnade in varje vecka. Vid en viss tid meddelades den rätta tipsraden i radion och även om de visste ungefär när detta skulle ske, vill jag minnas att det nästan alltid uppstod en viss dramatik innan Mamma hade greppat en penna och hittat något lämpligt att anteckna på. Om något då skulle gå snett eller om man råkade störa med prat, fick de vänta tills tipsraden meddelades i någon ytterligare radionsändning eller helt enkelt tills morgontidningen anlände (mitt på dagen på landet) nästa dag.

Radio General Electric by Fernando Candeias, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License  by  Fernando Candeias 

Idag tar de flesta av oss mobilen och surfar in på lämpligt ställe på nätet och hämtar fram den information man vill ha; man kan t.ex. enkelt följa matchutvecklingen för sitt favoritlag i allsvenskan under tiden matchen pågår, bara för att ta ett exempel.

Det är emellertid inte bara just-in-time som gäller för information på nätet utan det är kanske i ännu högre grad vad-som-helst. Jag skall ge ett färskt exempel.

Vi har under flera års tid haft problem med en liten bärbar dator, en s.k. netbook där skärmen har antingen inte alls har tänt sig eller så har den slocknat när man vinklat den. Enda sättet att få igång den har varit att vinkla fram-och-tillbaka eller att trycka hårt på baksidan. Den slutsats som ligger nära till hands är att det är någon sorts kontaktfel, vilket i-och-för-sig motsades av att den kunde börja fungera igen om man drog ner ljusintensiteten. Vi står alltså inför två tänkbara möjligheter, ett rent begripligt kontaktfel eller ett mera obegripligt mjukvarufel. I vilket fall har datorn varit mer eller mindre obrukbar under något års tid.

Nu ”hände det sig vid den tiden” att en annan dator som använts yrkesmässigt skulle återlämnas till arbetsgivaren och då uppstod ett, om inte akut, så i alla fall stort behov av en mobil dator. Det måste finnas någon som haft likande problem tänkte jag och började skanna av nätet.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=t0XJvTK4q3o?rel=0]

Jag skrev in datorns modellbeteckning och ”assembly instructions” på den stora sökmotorns sökfält och dirigerades förutom till tillverkarens sidor till en rad videoklipp på YouTube där personer (eller snarare flinka händer) antingen till förförisk musik eller instruktivt tal plockade ner datorn i dess beståndsdelar på kort tid.

Jag valde ett klipp om hur man byter skärmen på datorn. Efter att ha lossat ett fåtal skruvar bände händerna loss kanten runt skärmen så att den släppte från sina plasthakar (detta hade man ju inte vågat sig på om man inte sett hur lätt det gick). Efter det att kanten tagits loss hängde själva lcd-skärmen i några kablar. Efter att ha lossat några tejpremsor kunde händerna dra isär en liten platt kontakt, en sån där med ”tusen” stift som skall passa in i motsvarande hål. Efter detta bytte man skärmen mot en ny och genomförde processen i motsatt ordning.

Skulle jag våga mig på detta. En eftermiddag när datorns ägare inte var hemma, plockade jag fram ett antal små skruvmejslar och la den lilla netbooken på rygg på dagens GP. Precis som på nätet hade jag olika pytsar där jag kunde lägga skruvarna.

För att nu göra en ganska kort historia ännu kortare fungerade det nästan precis så som jag ovan beskrivit och jag kom snabbt fram till den lilla kontakten med ”tusen” stift som satt bakom en tejp. Jag bände med darrande fingrar och tänkte att denna dator kommer aldrig någonsin mer att fungera. Så lossnade kontakten  och hela den lilla lcd-skärmen var lös.

Nu skulle jag ju inte alls byta skärmen utan efter att har tittat lite grann på den och läst modellbeteckningar försökte jag få fast den lilla kontakten med alla dess stift igen. Det gick förvånansvärt lätt och jag fick för mig att jag skulle nätansluta och starta datorn i detta läge. Döm om min förvåning när den snällt startade, visade sin startskärm och började ladda det stora operativsystem som de flesta människor tror är det enda (ifall de inte är Mac-användare förstås). Nu gällde det bara att få skruvarna och dekorationerna (ramen) på plats. Detta fungerade också även om jag fick någon lite plastpryl som verkade ha gått sönder över.

När datorns ägare kom hem, kunde jag stolt berätta att jag lagat datorn och att den nu kunde användas utan problem. Ganska fantastiskt faktiskt att man kan bli undervisad på det detta sätt på nätet!

Naturligtvis finns det en generell lärdom man kan dra av detta när det gäller att instruera om hur man utför specifika moment.

Kategorier
fritid

Viaredssjön runt – ett lopp för motionären?

Se vi gå upp till Jerusalem…” Av någon anledning återkom denna versrad gång på gång i mitt medvetande när jag cyklade motionsloppet Viaredssjön runt i hällande regn under söndagen. Dessvärre var nog varken mina tankar eller de fraser som jag då och då väste fram förenliga med den gamla psalmen.

Vad som föranledde associationen var att det bar ständigt uppför under 105 km. Egentligen är det ganska fascinerande att en bana där man startar och slutar på samma plats kan ha motlut hela tiden, åtminstone kändes det så.

Min kära hustru som kört Viaredssjön runt flera gånger och återkommande kör Tjejvättern med start och mål i Motala menar att de här två banorna inte på något sätt är jämförbara även om de formellt är lika långa. Att köra på östgötaslätten med en klättring upp på Omberg är inte tillnärmelsevis lika jobbigt som att köra i den kuperade Boråsterrängen har jag förstått.

A few seconds after start by Lejon2008, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  Lejon2008 

Motionsloppet ingår i den s.k. Boråsklassikern där det också skall vandras 21 km, simmas 1000 m i öppet vatten, springas ett stadslopp på 10 km, åkas skidor 30 km och, som nyss nämnts, cyklas 105 km. Man skall klara fyra av dessa aktiviteter i följd under en viss tidsperiod. Det torde framgå att cykling 105 km är ett kraftprov som sticker ut i förhållande till de övriga.

Eftersom söndagens lopp var det första (och sista?) för mitt vidkommande, blev jag ganska konfunderad vid starten då det verkade som om startfältet i första hand bestod av deltagare som såg ut att vara, eller i varje fall försökte se ut som, elitcyklister. Det verkade vara en övervikt av yngre män med ben som cyklisterna på tv, i vissa fall blanka och drypande av liniment. Även åtskilliga av de kvinnliga deltagarna hade liknande särdrag. Cyklarna deras var fjäderlätta vidunder, oftast med smala däck, skrivbromsar och pedaler med spurtklossar. Och där stod vi, hustrun och jag, båda i pensionsåldern, med våra gamla järncyklar, hustruns har visserligen en imponerande rad klistermärken från Tjejvättern men jag har sonens gamla mountainbike från sent 80-tal. En obehaglig känsla av att vi inte tillhöra rätt målgrupp för det här loppet gjorde sig påmind.

Omsider dök det emellertid upp ytterligare några motionärer innan vi kom iväg. De adrenalinstinna hannar och honor som redan trängdes vid startandet i sina tävlingsdräkter behövde vi ju strängt taget inte bry oss om; de hade ju en helt annan agenda än vi.

Emellertid är det svårt att inte ryckas med när man väl kommer iväg och även en gammal man kan gripas av fartblindhet när såväl unga tjejer som kvinnor i mer mogen ålder drar upp farten. Man hänger på och alla vet ju att det är ganska bekvämt att ”ligga på rulle” när man cyklar.

Draghjälp by Lejon2008, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  Lejon2008 

Sålunda lyckades jag haka på en kraftfull kvinna – sannolikt i övre medelåldern – som tog backen upp till Viareds industriområde med en imponerande (i varje fall för mig) kraft. Hon bokstavligen drog mig uppför de första motluten och väl uppe var det bara att ”åka” bakom. Dessvärre tappade jag positionen bakom henne i en uppförsbacke där jag strulade med växlarna och sen var det förstås kört för min del. Att cykla ensam i vind och hällande regn är ingen direkt höjdare och nu bedarrade farten betänkligt samtidigt som andra kom bakifrån och svischade förbi.

Det är långt mellan kontrollerna på den här banan, inte alls som vid den betydligt mer avspända Linnémarschen där man sannolikt kan äta i sig mer kalorier än vad man förbrukar. Vid första kontrollen väntade saft, vatten, vetebröd och bananer. Visserligen kunde man äta så mycket man orkade här också men jag är osäker om ifall det söta och kletiga vetebrödet är den bästa näringen. Jag hade i alla fall hellre satt tänderna i en ostmacka.

Heavy Rain by Lejon2008, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  Lejon2008 

Varmt kaffe är förstås något man ser fram emot, framförallt för den extra energi det ger. Den här gången fick vi vänta tills vi nått fram till Töllsjö innan kaffet serverades. Då var det efterlängtat. I övrigt bjöds samma spis som vid den första kontrollen i Hyssna.

Som tur var serverades också kaffe i Bredared för innan man kom dit hade man tillryggalagt sådana partier av banan som inte kan betecknas med annat uttryck än ”nidingsdåd”. Från Töllsjö till Hedared går banan genom ett skogsparti, mycket vackert, och man är tacksam för att skogen tar vinden, men det är banans topografi som utgör själva nidingsdådet. Varför i hela friden lägga en bana för motionärer med sådana motlut att man nästan inte kan cykla upp med den lättaste växeln på en mountainbike? Det var samma elände på nästa etapp från Hedared och genom skogen till Bredared, vackert men alltjämt en topografi mer lämpad för bergsgetter eller alpinister än för vanliga motionärer.

Jag ifrågasätter starkt det lämpliga i att lägga en sådan bana om man vill locka motionärer och yvas över antalet deltagare. Banan är säkert både utslagsgivande och mycket lämpad för den som faktiskt vill visa vem som kan köra fortast (även om det inte tas tid officiellt) men för den genomsnittlige motionären vore det nog klokare att satsa kraften på de fyra övriga delmomenten av Boråsklassikern. Enligt hörsägen är det betydligt enklare att frysa en halvtimme 15-gradigt vatten i Öresjö, förutsatt att man är rimligt simkunnig, än kämpa i 5-6 timmar i den här terrängen.

Omsider kom vi faktiskt upp till Jerusa… jag menar Bredared och eftersom jag cyklat vägen många gånger och är bekant med omgivningarna trodde jag mig veta att det nu var utför hela vägen till målet i Sandared. Men ack vad jag bedrog mig! Aldrig förr har jag märkt att det faktiskt är motlut ända upp till en punkt där man ser vida omkring innan det börjar gå nerför mot Sandhult. Dessvärre möttes man den här dagen av en kraftig motvind, när den efterlängtade utförslöpan började och därför blev det inte vare sig fart eller vila. Dessbättre hade regnet upphört och solen lyste faktiskt riktigt vänligt och torkade upp de genomblöta kläderna.

Efter vägundergången i Sandhult rullade det i alla fall av sig själv nerför och här blir jag omåkt av en kvinnlig cyklist (jag hade givetvis blivit frånåkt av flera andra under resans gång). Eftersom jag vet att det obehagligt smyguppför efter fotbollsplanen bestämde jag mig för att hon skulle bli min dragare fram till målet. Jag kröp därför ner så nära hennes bakhjul jag vågade och imponerades av den kraft hon utvecklade i den försmädliga motvinden medan jag lite skamset satt och ”åkte” bakom. Ett par tre tramptag….vila … tramptag vila o.s.v. På den sista tampen drog vi förbi flera andra trötta cyklister d.v.s. jag drog inte jag bara åkte bakom hennes kraftfulla tramptag på hög växel.

Målgång by Lejon2008, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  Lejon2008 

Vi sprängde (!) mållinjen under hög fart och jag uttryckte spontant ett tack för hjälpen. Väl i mål sken förstås solen som om det varit världens nöjesåkning; vi fick medalj, gratulerades av funktionärer och bjöds på mat men trots detta ville inte känslan av ”aldrig mer” riktigt försvinna.

Nu låter detta som en redogörelse från en riktig kverulant men arrangörer och frivilliga skall förstås ha beröm för väl fungerade kontroller och trevligt och hjälpsamt uppträdande mot oss deltagare i busvädret. Men jag funderar fortfarande på om detta är rätt bana om man vill locka motionärer att cykla för klassikern. Terrängen kan man förstås inte göra så mycket åt men nog borde det finnas vägar som inte leder rakt upp i stratosfären.

Nu kan man kanske avfärda alla sådana här funderingar med att säga att gamla gubbar borde göra något annat än att cykla över 100 km men jag är hyfsat tränad även om jag inte är någon cyklist. Jag har sprungit  nästan alla Göteborgsvarv sedan sekelskiftet. Jag har också åkt några Vasalopp även om det var under senare delen av 80-talet. Jag kan nog säga att både Göteborgsvarven och Vasaloppen har varit enklare att genomföra än de här cykelloppet.

Jag tog mig dock i mål i hyfsat gott skick. Min GPS-app i mobilen angav att jag kört på 4 timmar och 56 minuter (antagligen har den gjort paus när jag stannat vid kontrollerna men strax över 5 timmar får jag väl vara nöjd med under rådande förhållanden: miserabelt väder, ansenlig ålder och en cykel av järn.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
friluftsliv fritid paddling sport

Titta på Rolling-one direction på YouTube

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=KdTbaI-9nr4]

Kategorier
friluftsliv fritid

Fiskafänge

Jag har alltid trott att det handlar om tur huruvida man får någon fisk eller inte. Man kan nog ha de finaste redskapen och ändå bli utan fångst. Slumpen är emellertid ganska rättvis då den behandlar fiskare med urmodig utrustning på samma sätt dvs ibland blir man utan men man kan också få fångst med urmodiga grejer. Jag skall berätta en historia om det senare alternativet.

Vi hälsade på en gammal släkting i Finland som har en stuga vid ett fiskevatten. Maken gick bort för mer än 30 år sedan och därefter har ingen använt hans fiskeredskap.

image

Vi grävde emellertid fram de gamla grejerna ur ett kallförråd, borstade bort den värsta spindelväven och försökte få linan att löpa ut. Efter lite trixande fram och tillbaka verkade linan löpa och veven gå runt på den gamla ABU-matiken.

I vilken kondition var linan? Svaret på den frågan är förstås helt avgörande för huruvida det går att fiska överhuvudtaget.

För att testa linans hållfasthet band jag fast den i bilens dragkrok och gick baklänges så långt jag bedömde att den behövde löpa ut vid ett eventuellt fiskafänge. Därefter låste jag rullen och drog så hårt som jag bedömde att det kunde bli nödvändigt om någon fisk skulle förirra sig till mitt drag.

Dragen hade förstås oxiderat efter att ha varit i det bräckta vattnet och efter att ha legat i förrådet under de trettio åren. Med lite fin sand och vatten blev de emellertid åter hyfsat glänsande.

När alla dessa förberedelser var avklarade var de så dags för kvällens fiske.

image

Vinden mojnade och solen värmde skönt på kvällen. Hustrun rodde (inte för att jag var lat utan snarare för att fiskegrejena krävde lite ”personlig handpåläggning”).

Vi gled sakta fram på den trånga vattenvägen där bladvassen stod tät och minst 2 meter hög. Här måste det nappa! Det borde vara näst intill omöjligt att undvika fångst här.

image

Vid ett ställe som liknade ett sund var det dags. Något hade fastnat på (de rostiga) krokarna. I början är det inte så lätt att känna vad slags fisk som fastnat när man inte fiskar regelbundet.

När den kom närmare kunde man emellertid börja utesluta allt utom gädda. Ännu hade den inte visat sig och jag tänkte att jag måste åtminstone få se vad som finns på kroken innan den sliter sig eller innan linan går av.

När den kom närmare gjorde den de typiska rusningarna och jag fick följa med så gott det gick med den opålitliga slirbromsen. Plötsligt kom den upp till ytan och jag fick se den svarta ryggen. Den var större än vad jag kunnat hoppas! Så dök den ner i djupet igen.

Nu kan man göra en sådan här fiskarhistoria hur lång som helst men jag skall inte uppehålla mig längre vid mina hjältebedrifter. När gäddan vid ett tillfälle kom upp till ytan, håvade hustrun resolut in den i båten och vi avgick med segern den här gången.

Gäddan blev emellertid lite ”störd” av att ligga i båten och eftersom vi inte hade räknat med något annat än småabborrar hade vi inget tillhygge att lugna den med. Hustrun drog då upp sin Victorinox med bladspärr och med den utförde jag snabbt ett oblodigt precisionsdåd vars detaljer jag utelämnar här. Gäddan kom emellertid på andra tankar eller mer troligt är väl att dess tankar helt uteblev för den släppte sitt bett om håven och draget kunde plockas ut.

Väl hemma igen kom en hederlig gammal betsman till användning och gäddan visade sig väga strax under tre kilo.

image

För att sluta historien där jag började så gjorde de gamla fiskegrejerna god tjänst och vi sände en tanke till dess förre ägare som varit en flitig fiskare.

Kategorier
e-reader fritid informationsteknologi kultur litteratur teknik

Läsa på platta

Efter det att jag skaffat mig en läsplatta har det blivit allt intressantare att undersöka vad man kan ladda hem fritt från nätet för läsning utöver de bibliotekslån man kan göra. Givetvis kan man också köpa eböcker och ladda ner direkt till sin läsplatta. Emellertid känns det inte direkt lockande att köpa böcker till sin läsplatta om de inte är markant billigare än en tryckt bok. Här tror jag förlagen har en hel del attt lära av ”appmarknaden” som bygger på volym istället för höga priser. Att betala runt tio kronor för en app känns inte så riskfyllt. Är den inte bra har man ändå inte gjort någon större förlust. Tänk om man kunde ladda ner eböcker för ca 10-20 kronor! Vilken fart försäljningen skulle ta (antar jag)!

iRiver Story eBook Reader Review by Andrew Mason, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  Andrew Mason 

Som tur är finns det en massa intressanta saker man kan hämta hem alldeles fritt. På Gutenberg kan man hämta hem ett otal klassiker. På den svenska Litteraturbanken kan man också fritt hämta hem många svenska författares verk som t.ex. Strindberg, Söderberg och naturligtvis många fler.

William Shakespeare (1564–1616) by Books18, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  Books18 

I fackföreningstidningen Lärarnas tidning hittade jag lite intressant information om författare på nätet och några länkar som jag ännu inte har hunnit pröva. Man kan t.ex. hämta hem Shakespeares samlade verk.. Författaren Mats Wahl lär läsa för osss på www.storyland.se och Aino Trosell bjuder helt gratis (enligt tidningen) på noveller på www.ainotrosell.se. På Karin Boyesällskapet, www.karinboye.se finns dikter av Karin Boye.

Ett litet intressant projekt som jag själv har letat upp är Bibeln. Jag insåg att jag faktiskt aldrig läst något annat ur Bibeln än det jag presenterats för i skolan. På en läsplatta kan man faktiskt hämta hem Biblens böcker och läsa i olika miljöer utan att väcka någon speciell uppmärksamhet för bokvalet, för det är väl alltjämt så att om man sitter på tåg eller andra offentliga miljöer och läser Bibeln så skapar man en del föreställningar hos andra människor. På www.bibeln.se kan man hämta hem de olika böckerna från Bibel 2000 och läsa dessa på sin läsplatta.

Open Bible by revger, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  revger 

Hittills har jag tagit mig igenom Moseböckerna till och med Samuels bok. Att läsa böckerna i sin helhet skiljer sig faktiskt väldigt mycket från ”moses i vassen” eller ”dansen kring guldkalven” och de berättelser man presenterades för i skolan. Framförallt är de mycket brutalare men där finns också en hel del långrandiga uppräkningar som känns som transportsträckor.

Med våra referensramar känns också Herrens agerande med sitt utvalda folk lite bisarrt. Det är inte mycket israeliterna gör rätt där de drar fram i öknen och som jag tänker måste de ständigt vara rädda för att göra något som misshagar Herren utan att de egentligen förstår detta från början. Konsekvenserna blir oftast ödesdigra för Herren befaller ganska ofta att ”då skall han dö”, inte sällan genom att man kastar sten på den utpekade missdådaren och ibland även på ”hela hans släkt”.

Utifrån vara referensramar känns det också som om Herren skulle vara betjänt av att ta en debatt med några riktigt hårdföra femininister. Möjligen skulle han också finna ett visst intresse av att besöka en svensk campingplats i semestertider då han verkar vara väldigt förtjust i lukten av bränt kött. ”Det är en lukt som gör Herren nöjd”.

Att de semesterfirande skulle ha tanken på att de sysslar med ”brännoffer” vid sina grillar förefaller däremot mindre sannolikt.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
ekonomi fritid informationsteknologi kapitalism media politik samhälle sport

Valfri television

Att plocka bort reklamen i kommmersiell tv skulle vara jämförbart med att ICA plockade bort kassorna och lät folk ta maten gratis!

Detta slående påstående läste jag i en liten insändare i GP endera dagen som svar på att att någon tittare reagerat surt på de ständiga reklamavbrotten i någon kommersiell kanal; jag tror att det var i tv4:s bevakning av Europamästerskapen i fotboll helt nyligen. Den ursprunglige insändaren hade klagat på att utav den 15 minuter långa fotbollspausen användes visst ungefär 2,5 minuter till diskussion och analys av den halvlek som just hade spelats medan resterande tid användes till reklam.

Place Commercial Here by andrewneher, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  andrewneher 

Nu hör ju dessbättre fotboll till de mera uthärdliga tv-sporterna då man inte ständigt bryter av med reklam som man har gjorde i ishockey helt nyligen, ja, t.o.m. spelarna på isen får anpassa sig efter reklamen numera. Man tycker onlekligen lite synd om studiofolket som kanske är både intresserade och kunniga men inte får komma till tals därför att vi förväntas ta del av olika budskap om att köpa än det ena än det andra.

Vi som (i görligaste mån) undviker kommersiell tv och väljer ”fri tv” som Sveriges Television har valt att kalla sin verksamhet, vi vet ju sedan länge att målet med den kommersiella tv:n är att sälja ”tittarögon” d.v.s. programmen är enbart där som en sorts lockbete för att vi överhuvudtaget skall placera oss framför skärmen så att vi kan exponeras för de olika köpbudskapen. Men med vetskap om att det är på det viset kan vi ju utnyttja den omhuldade valfriheten och välja ”fri television” eller låta bli att titta  helt och hållet.

Den kommersiella tv:n lanserades under lockropet ”valfrihet” av de som var förespråkare för konkurrens och profit. Om jag inte minns fel, var det också någon högt uppsatt politiker som triumferande utropade parabolerna på väggar och tak som ”frihetssymboler”. Idag kan man kanske undra vari denna frihet består. Fast det är klart att vi har fått frihet att välja mellan olika amerikanska massproducerade tv-serier.

Det är naturligtvis så att något måste betala den kommersiella verksamheten; det är likadant med Facebook eller Google och det är vår aktivitet de kommersiella aktörerna lever på. Det är alltså inte vi som är Facebooks kunder; det är våra intressen och sociala aktiviteter man säljer (ifall vi alls är på FB förstås).

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License