Kategorier
ekonomi kapitalism klass politik samhälle

Parasitära relationer

Om man vill försöka förstå hur olika samhälleliga tjänster kunnat kommersialiseras i vårt land, det som jag i ett tidigare inlägg benämnde ”Leka affär”, får man mycket användbara verktyg i en artikel av professor Dennis Beach (”Den nyliberala utbildningsförändringen, dess drag och konsekvenser”, Forskning om undervisning och lärande, nr 8, juni 2012) där han analyserar omvandlingen av socialt nyttiga tjänster till ekonomisk produktion.

Capitalism by Juliano Mattos, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  Juliano Mattos 

De utarmnings– och kommersialiseringsprocesser som sker inom de offentliga systemen i Sverige innebär ur ett visst perspektiv att socialt användbart arbete har förändrats till ett ekonomiskt produktivt arbete med privata vinstintressen. Genom att vinsterna blir privata berövas välfärdssamhället ekonomiska tillgångar som kunnat föras tillbaka till systemet till dem som utför eller är i behov av tjänsterna. Härigenom skapas en sorts parasitiskt förhållande där olika vinstdrivande verksamheter får sina bidrag från samhället medan vinsterna inte återförs till samhället.

Detta innebär en massiv förflyttning av samhällets kapital och andra tillgångar till kommersiella relationer som innefattar  köpande och säljande av arbetskraft för att skapa privata mervärden.

Det är väl detta som så träffande kallades ”leka affär” i ett annat inlägg och som med en allvarligare underton beskrevs som en statskupp där förändringarna inte skett genom att någon tagit makten utan att den getts bort av politiker som antingen inte begripit (t.ex. socialdemokratin)  eller med berått mod (t.ex. moderaterna)  verkat för denna marknadskapitalismens hegemoni.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Kategorier
ekonomi kapitalism klass politik samhälle

Den självreglerande marknaden

Egentligen förstår jag mig inte på samhällsekonomi. Detta hade väl inte varit något större problem ifall jag kunnat vara säker på att våra politiker kunnat begripa detta åt mig. Dessvärre verkar även åtskilliga bland dessa vara förledda och förförda av vårt nya prästerskap, ekonomerna. Som bekant sysslar prästerskapet med trosfrågor och inte med vetenskap i gängse mening.

Mortgage Meltdown, Market Chaos and Test by ocean.flynn, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  ocean.flynn 

Det nya evangeliet kräver framförallt att staten skall hålla sig borta från utövarna av den nya tron. Håll lönerna nere, avreglera och ge de som har arbeten skattesänkningar så kommer det gå oss väl och vi må leva väl i vårt land.

Men om vi ser oss omkring råder finanskriser lite här och var och i vårt eget jämställda land ökar de sociala klyftorna. Är det bara en myt att marknaden skall reglera allt detta eller beror det på att det finns för många krångliga regleringar … alltjämt?

Tänk om det är så, hemska tanke, att de ekonomiska doktrinerna och trosbekännelserna inte fungerar så som man trodde? Om marknaden inte reglerar sig själv, vad gör vi då?

Ja, då får vi rycka in och hjälpa till. Om man är hädiskt lagd, skulle man kunna hävda att alla vinster i bankerna, ekonomernas tempel, är privata medan alla skulder socialiseras (att socialisera är fult; det har vi lärt oss sedan barnsben).

Men vad gör då politikerna? Och vilken roll har politiken? Dessvärre verkar det som om även politikerna är övertygade om att det nya evangeliet. Detta är förstås riktigt allvarligt. Om inte heller politikerna förstår utan bara rabblar sitt mantra: ”tillväxt”, ”tillväxt”, ”tillvääää…”

Hur blev det så här? Om det är så här, får jag väl tillägga, eftersom jag inledningsvis konstaterade att jag inte begriper något av samhällsekonomin. Ett skrämmande scenario förstås om jag är i gott sällskap med de som skall sköta politiken.

Kategorier
arbetsmarknad ekonomi kapitalism klass politik samhälle

Leka affär

Som barn lekte man ofta affär, vilket på den tiden innebar att någon med rollen som affärsman plockade fram varor åt den som var kund. Huruvida eller på vilket sätt man leker affär idag när alla kunder plockar till sig varorna själva och på senare tid även scannar in priserna har jag ingen aning om.

Groceries by jcbwalsh, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial 2.0 Generic License  by  jcbwalsh 

Dock leks det i vissa kretsar affär än idag enligt det förra språkröret Birger Schlaug. I en frän artikel i Fria tidningen verkar han ha bytt ut det gamla försiktigt dimensionerade språkröret mot en verkligt grov friskvattenledning (alt. avloppsledning för de som inte delar hans åsikter).

Schlaug hävdar att vi har varit med om eller snarare att det pågår en statskupp i vårt land. Genom att peka ut ett antal olika ”avregleringar” som inleddes för flera decennier sedan och där den sista inneburit sådana skattesänkningar att staten måste låna för att betala dessa skattesänkningar hävdar Schlaug att det har skett en ekonomisk omvälvning av ett slag som kan liknas vid en statskupp.

Det unika med denna statskupp är att ekonomismen inte har tagit makten som är vanligt vid statskupper utan att man bokstavligen fått den av riksdagen i samförstånd mellan höger och socialdemokrater.

Idag skall alla leka affär, skriver Schlaug, välfärd, skolor och hela kommuner leker affär och i slutändan handlar allt om ekonomiska transaktioner.

Schlaugs omdöme om detta är att det är så ”djävla dumt” och att det nog egentligen inte är så stor skillnad när det gäller tron på ett system, en dogm, mellan ekonomismen och kommunismen.

Den inhumana sovjetkommunismen föll lyckligtvis säger Schlaug förutspår (eller hoppas) att vi inom en snar framtid också kan se att den inhumana ekonomismen kommer att gå samma öde till mötes så att vi kan bygga ett samhälle grundat på omtanke och solidaritet med varandra.

Även om jag säkert har blandat upp den aktuella krönikan med egna tankar och associationer tror jag mig ha fångat andemeningen i den krönika som Schlaug skrivit.