I Moderaternas huvudorgan SvD läste jag för en kort tid sedan en mycket intressant artikel om det negativa med blockpolitik. I någon mening är det odemokratiskt då det innebär att de som röstat på ett visst parti för att de sympatiserar med dess politik kanske inte alls får sin röst hörd ifall detta parti måste infoga sig i en ”allians” där det krävs att man ställer upp på huvudlinjen.
När oppositionsledaren för ett litet tag sedan sa att han kunde tänka sig en blocköverskridande politik, väckte detta ett ramaskri bland borgerliga politiker. Centerledaren raljerade därtill med uttalandet om ”män som inte förstår ett nej”. Hon tyckte kanske att hon gjorde en poäng där med detta uttalande som vanligen har helt andra konnotationer. Patetiskt, tyckte visst folkpartiledaren.
Men vore det inte egentligen positivt om blockpolitiken toge slut? Som en vanlig politiskt naiv medborgare tycker jag att det är lite skumt med blockpolitik. Från förr i tiden, då socialdemokraterna mer eller mindre abonnerade på regeringsmakten, vill jag minnas att tanken var att skapa ”breda allianser” och historien rymmer väl en hel del lösningar som överskred de nuvarande blockgränserna. Som ett oskyldigt barn tänker jag att det är väl egentligen detta som politik går ut på; att man diskuterar sig fram till något som de olika parterna kan ställa upp på. Kompromisser kallas det visst!
Detta kompromissande och förhandlingsspel blev väldigt konkret för mig när jag såg den utmärkta danska serien Borgen där man förhandlade om regeringsmakten på ett, för mig, väldigt trovärdigt sätt. Varför skulle man inte kunna förhandla på detta sätt även i svensk politik? Vad var det som var så ”patetiskt” när Lövén öppnade för att bryta blockpolitiken?
Man kan naturligtvis i någon mening förstå rädslan hos de små partierna i den nuvarande regeringen för att att blockpolitiken skall brytas upp eftersom de har ”sålt ut sin själ” för att få sitta vid Moderaternas fötter. Folkpartiet idag kan väl knappast förknippas med något annat än en återgång till en gammaldags skola och Centern av idag – tidigare landsbygdens och böndernas parti – är väl numera endast känt för ett antal bisarra idéer och en ambition att vilja försämra villkoren för anställda. Inget av detta skulle väl räcka till att gå till val på ifall man inte ställde sig i Moderaternas tjänst.
Nej, blockpolitiken börjar alltmer likna en en fotbollsmatch där två lag i respektive matchfärger möts i drabbning. Precis som i fotboll ”håller man på” ena laget; främst av känslomässiga skäl och letar samtidigt fel och ojustheter hos motståndarlaget.