I mitt förra inlägg skrev jag om en del böcker som jag läst på senaste tiden och det var egentligen meningen att jag skulle skriva något om en av dessa snarare än att utlåta mig om e-böckernas fördelar.
Jag har mer eller mindre sträckläst Karin Alvtegens bok Fjärilseffekten och jag har redan beskrivit hur jag lånade den en kväll när jag gått till sängs efter att ha läst de korta texter som presenterade boken. Nu i efterhand tycker jag att det är lite underligt att jag ”föll” för den här boken då texterna talade om att författaren skrivit med stora psykologiska insikter. Nu var väl inte formuleringarna exakt så men det stämmer ganska väl med bokens innehåll.
Jag har en bild av mig själv som en som inte begriper sig på psykologiska skildringar av människors förehavanden och jag brukar tänka att det nog beror på min uppväxt där man aldrig hade några mera ingående samtal om hur människor ”mår” som det heter idag. Istället var det mer jordnära ting som dryftades och om någon inte ”mådde bra” så var det nog snarare glada tillrop av typen ”det ordnar sig nog ska du se, tänk inte på det”. Då var det mera begripligt med fysiska åkommor där man faktiskt kunde se orsaken till problemen.
Karin Alvtegen beskriver händelser ur tre personers liv, två kvinnor och en man. Med utgångspunkt i nutid får vi inblick i det som för närvarande sker och hur olika händelser i livet lett fram till nutiden. Fjärilseffekten är känt begrepp som innebär att en rad mer eller mindre slumpartade händelser i tiden liksom bildar en sorts orsakskedja fram till nuet (om inte det hade hänt, hade aldrig o.sv.).
Bodil, en av personerna, har nyligen fått reda på att hon lider av en obotlig nervsjukdom som kommer att kommer att göra henne oförmögen att klara sig själv och inom kort även leda till en säker död. När vi träffar henne har hon efter många år lämnat sin man och tänker ta vara på den tid hon har kvar på ett sätt som hon dittills aldrig tillåtit sig.
Viktoria, som är hennes dotter, en högpresterande yrkesarbetande kvinna som alltid måste prestera på topp. När hon börjar få problem låter hon sig övertalas att gå till en terapeut och ”vända ut och in” på sig själv. Alvtegen beskriver hur hon inledningsvis även inför terapeuten känner att hon måste prestera så att hon blir godkänd och intressant. Denna inställning kommer dock gradvis att förändras.
Anders, slutligen, är en en framgångsrik arkitekt med en lika framgångsrik hustru i reklambranschen. Av en slump hamnar Anders i ett rån i en guldsmedsbutik där han liggande på golvet – i fosterställning – hotas till livet med en pistol upptryckt mot tinningen. Efter att rånaren har gett sig iväg och när polisen har tagit hand om en del praktiska problem, väljer Anders att återvända hem utan att berätta för sin hustru eller någon annan om vad som inträffat. Gradvis får vi följa hur Anders psyke förändras tills han inte fungerar socialt längre.
De tre beskrivningarna är den yttre ramen men de äger en stor generalitet – så som jag uppfattar det. Jag är också glad att jag kunnat uppskatta det här ”psykologiserandet”; man kan antagligen lära sig en hel del genom att läsa sådana här skildringar.
Egentligen skulle jag väl vilja vända ut och in på lite mer än det jag ovan beskrivit men det vore kanske att förstöra Alvtegens bok för den som vill läsa själv.