Läser i dagens GP att författaren Henning Mankell årligen besöker en högstadieklass för att dels få en bild av hur ungdomarna tänker och dels försöka utröna om det han skriver har någon relevans för dem. Han kommer fram till att de är väldigt tekniskt kunniga och kan ta reda på information i nästan allt. Men han inser också när han jämför med sin egen ungdomstid på 50-talet att inte mycket har förändrtats. Visserligen, säger han, började han röka som ung och detta tror han att ungdomar av idag inte gör i samma grad. Här tror jag dock att han har fel; dagligen ser jag stackars små flickor och pojkar som går på stan och röker. Det gäller då att inse att man var lika dum själv i den åldern. Kanske var det något man måste testa. Emellertid vat det inte detta som var Mankells poäng utan istället funderar han över vad det kan innebära att om man blandat ihop begreppen information och kunskap. Faran med detta är att man förleds, lockas eller drar enkla slutsatser. Kunskap kräver trots den tekniska utvecklingen som skett sedan Mankell var i högstadieåldern alltjämt samma arbete, eftertanke och tid. Här är det tveksamt om det skett någon utveckling, verkar Mankell mena. Kanske är det rentav så att informationsmängderna som sköljer över oss idag gör att vi ägnar mindte tid åt att skapa kunskap?
Kategorier