Jo, det var detta med den lilla flickans pass som jag misslyckades med att berätta i mitt tidigare inlägg. Jag gör ett nytt försök här.
Den unga mamman har alltså gått till Myndigheten för att skaffa ett pass till sin lilla dotter och det som sätter igång hennes funderingar är att hon blir behandlad som en kund i vilken affär som helst. Över 300 kr kostar varan som hon just köpt. Normalt är det ju så att om man inte har råd med en vara får man låta bli att köpa den; här går det sannolikt inte att göra som elektronikhandeln uppmanar oss: Köp nu betala någon annan gång!
Men passet är ju en medborgarhandling som vi måste ha då det ger oss möjlighet att förflytta oss över landsgränser utan problem. Lite konstigt är det kanske att man så grundligt har införlivat passets kontroll- och övervakningsbakgrund att man faktiskt ser det som en biljett att som ger frihet att resa.
Passet som man måste köpa och att bli bemött som en kund istället för en medborgare med rättigheter är tecken på att allt fler sfärer införlivas i marknadens logik. Nu är vi alltså kunder hos Myndigheten som i bästa fall är mån om sin kundkontakt.
Varufieringen av det samhälleliga livet och politiken sker på medborgarens bekostnad. Snart är det väl bara gamla och politiska extremister på vänsterkanten som tar ordet medborgare i sin mun. Nu är vi alla kunder där den som har mest tillgångar har mest inflytande. Demokrati bygger emellertid på att alla i princip har lika mycket att säga till om men en oreglerad marknad står i direkt motsättning till den demokratiska idén.
Det här inlägget innehåller inte påfallande mycket som jag tänkt ut själv, även om jag naturligtvis sympatiserar med innehållet, och jag står i tacksamhetsskuld till Patricia som skrev i Fria Tidningen den 26 september.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License